Dagens Nyheter – 24 november 1868, sida 2

riktning blitvit gjorda. Det hade lyckats dem lika litet som oss att bryta polarbassinens istäcke. Och numera, efter de djerfya, men fåfänga ansträngningar, som af Sofia gjorts att framtränga genom polarhafvets drifismassor, funnes väl näppeligen någon — den lärde Petermann måhända undantagen — som trodde på tillvaron af ett navigahelt farvatten i trakten af polen. Jemte den för åen svenska expeditionen hedrande omständigheten att vid intet föregående tillfälle något Spetsbergsfartyg bevisligen nått en högre latitud än Sofia, hade således det vigtiga resultat vunnits, att det, snart sagdt, blifvit till evidens bevisadt att, skall nordpolen trampas af mensklig fot, så måste annat trafikmedel än fartyg användas. Derhän skall det troligen också gå, ty den tid måste komma, då menniskan skall ha genomforskat hvarje vrå af det stoftgrand i universum, på hvilket hon fått sin boning sig amvisad. Utan tvifvel finnes det också tillräcklig fåfänga hos nationerna för att väcka till lif en ädel täflan om hvem som först skall få plantera sin fana på den punkt af jordklotet, om hvars uppnående man i sekler drömt. Tal. afslutade sitt med spänd uppmärksamhet afhörda föredrag med en varmt hållen teckning af Sveriges framtida uppgift, att såsom de fredliga idrotternas och vetenskapernas anborne målsman till egen ära och mensklighetens välsignelse gå att kämpa och vinna segrar i civilisationens, i humanitetens tjenst! ; Samma tidning meddelar för hvad öfrigt vid festen förekom följande redogörelse: D:r Dickson höjde derefter ett glas för Sofias befälhafvare hr von Otter, d:r Nyström, löjtnant Palander och Sofias öfriga befil, underbefäl och besättning. Hr von Otter tackade för skålen och påpekade att det endast varit frikostighet från Göteborgs samhälles sida som kunnat möjliggöra expeditionen. D:r P. Ödman föredrog derefter en glad visa med anledning af Spetsbergsfararnes återkomst, och hr Fr. Lichtenberg reciterade ett humoristiskt qväde öfver samma imne. . D:r Nyström föreslog derefter i särdeles lyckade ordalag en under jubel tömd skål för Göteborgs damer, af hvilka några sågos skymta fram å ena läktaren: Landshöfding Ehrensvärd öfverlemnäde med några varma ord såsom gåfva till Sofias nnderbefäl och besittning 650 rdr, under aftonens lopp insamlade bland deltagarne i festen. Frih. v. Otter tackade för den frikostiga gåfvan, hvarefter hr C. F. Wern utbringade ett lefve för landshöfd. Ehrensvärd, roten och upphofvet till det minnesvärda företaget. Skålen tömdes med entusiasm, och i sitt tack derför betonade grefve I. lättheten att inom Göteborgs samhälle vinna understöd för idla och gagneliga ändamål, om man endast vill framställa förhållandena i deras rätta ljus och förståndigt behandla saken. Pauserna mellan skålarne fylldes genom musik af blåsinstrumenter samt vackra sångnummer, föredragna af en ypperlig qvartett, hvars tenorist äfven till sällskapets synnerliga nöje föredrog åtskilliga muntrande soli. Efter festens slut vid 1-tiden beledsagade en stor del af virdarne sina trade gister ner till Sofia, hvars ånghistar redan frustade eld ur glödande näsborrar. Under ömsesidiga lifliga hurrarop skildes man slutligen åt, och vid 2-tiden lade Sofia ut från stranden för att post tot diserimina söka det lugna vinterqvarteret i Carlskrona.