Dagens Nyheter – 24 november 1868, sida 2

Dor6, herr Robin och egaren til! slottet Ars hade nemligen för längesedan sammanskjutit penningar till uppbyggande af det nya huset samt deraf gjort mäster Pignoux en present, för att sålunda bevisa sin aktning för hans redbara väsende och skicklighet i matlagningskonsten. LI. Mario inträdde utan hinder i den gamla byggnaden, till hvilken ingen port fanns. Han uppsökte Rosidor; den omständigheten att hans fars häst stod gömd i ruinen kom honom att reflektera. Kanske var markisen sjelf gömd. Mario 1etade försigtigt, och då han förvissat sig om, att han var ensam, trodde han sig böra följa det exempel, som blifvit honom gifvet, samt band Sprätten vid sidan af Rosidor. Sedan mög han sig bort i riktning åt det nya värdsuset. Han höll sig tätt invid buskarne och kom sålunda, utan att bli sedd, ända fram till en ryttarskara som nyss stigit af hästarne; några utaf dem införde de uttröttade djuren i stallet, medan de öfriga stodo midt på vägen, samtalande sakta och med hemlighetsfulla miner. Mario förstod icke derag språk. Han passerade dem, utan att de blefvo honom varse; men när han hunnit till värdshusets köksdörr och ämnade öppna denna, kände han sig fattas i rockkragen af en stor hand, och en grof röst sade till honom på franska, ehuru med en ganska stark tysk brytning: — Här slipper ingen in! I samma ögonblick såg han tvänne mörka karlar, som varit posterade på hvar sin sida om .dörren, och hvilka voro beväpnade ända till länderna, framträda.