Dagens Nyheter – 23 november 1868, sida 3

tjenaren; jag ser icke en felfri fläck på hela din halfdöda kropp! — Halfdöd kan du vara sjelf! svarade kusken, i det han tömde ytterligare ett glas gengver. Tar du mig för en gezgångare kanske?... Nu mår jag bättre. Laga bara att jag icko blöder; det är det erda jag ber dig om. Adamas tvättade och förband honom med mycken skicklighet. Tack vare den sårades tjocka hud och herkuliska muskler, gick ingen egentlig nöd på honom. — Än gossen? frågade Adamas, medan han hjelpte honom påtaga torra kläder, som Clindor emellertid sprungit efter; har då gossen lupit någon fara? Aristandre berättade allt hvad han hade sig bekant. Sedan han beskrifvit huru han uppdrog fällgallret, tillade han: — Gossen kom ut och sprang sedan sin väg; visserligen sköt man efter honom, men man träffade icke. Jag höll just åå den skurken Sancho i strupen. Jag skulle ha kunnat strypa honom, men jag släppte mitt förträffliga tag, för att so efter, om någon olycka drabbat Mario... Sedan öfverföll jag två andra skälmar. Jag hade blott en hacka, men jag gaf dem ändock stryk, så att dettog. Sancho kom tillbaka med sin afbrutna värja i högsta hugg; utan tvifvel var det bans mening att med ens göra kål på mig; ty han måttade åt hufvudet och ansigtet, då han icke kunde träffa magen. Ah! han var icke litet ursinnig, må ni tro. Jag var sårad och hade ej mina krafter i behåll, annars...! Emellertid blef jag lyckligtvis uppvärmd genom striden; ty förut hade jag också summit ett stycke utför elfven, för att kunna uppsöka den lille Mario i trädgården, och jag skäölfde af köld, när jag kom med gossen till porten... Hvad som nu förargar mig, är att jag icke befriade yerldön från det odjuret