Dagens Nyheter – 20 november 1868, sida 2

1793. Fadren hade år 1812 fem söner, Anselm, Salomon, Nathan, Charles och James, omkring sitt dödsläger, och år 1814 var huset Rotschild reresenteradt i 5 europeiska städer, nemligen i Frankfurt, Wien, Neapel, London och Paris. Nathan nedsatte sig i London, der hans söner sir Anthony Rothschild och baron Lionel Nathan de Rothschild spelat en stor roll. James, den yngste af de fem bröderna, begaf sig till Paris och började sina financiella operationer med 200 mill. frank, hvilka han lånade till franska regeringen, för att sätta henne i stånd att betala den begärda summan till Frankrikes vänsälla fiender efter den tidens stora politiska händelser. Genom de mest vidsträckta förbindelser öfverallt i Europa, hvilka satte bröderna i stånd att endast behöfva inlåta sig på en spekulation, då dess lyckliga utgång var så till sägandes betryggad, svällde den redan furstliga förmögenheten snart upp till en hittills okänd storlek, och Jameg Rothschild tronade i sitt kontor vid Rue Lafitte som en verklig konung inom den franska finansverlden. Alla möjliga menniskor gjorde affärer med denna jettefirma, länder och furstar täflade att komma i förbindelse med de mäktiga bröderna, och det finnes få riken, som icke vid en eller annan tid gjort affärer med huset Rothschild. De politiska hvälfvingarne i Frankrike hejdade icke den guldström, som ständigt flöt in i baron James kassakistor. Den heliga alliansen uppdrog åt James Rothschild och hans broder i London att inkassera de ofantliga Nrigsomkostnader. som Frankrike måste betala. r 1830 räckte James Rothschild segervinnarne sin med guld fyllda hand; år 1851 satt han efter statskuppen lugnt på sitt kontor, och några år sednare bespisade kan kejsar Napoleon på sitt furstliga landtställe Ferridres i närheten af Compitgne. En person, som spelat en sådan roll som James Rothschild, har, såsom man vil kan tänka sig, ständigt varit föremål för betraktelser af alla slag, och de anekdoter, som äro i omlopp om honom och hans lif, äro nästan oräkneliga. Flera biografer skildra honom såsom nästan girig, och det är först på sednare åren de vilja medgifva, att han upprepade gånger gjort godt, och detta på ett honom och hans förmögenhet värdigt sätt. Man berättar sålunda bland annat, att han en gång fick den idten att vilja målas af Horace Vernet, och att han af denna anledning vände sig till den berömde konstnären. Summan — som var långt ifrån stor — syntes Rothschild för hög, och då han började pruta, fördubblade målaren sitt pris, så att apitalisten yvredgad lemnade honom. Godt! mumlade Horace Vernet, då skall jag måla dig för ingenting, och ännu i dag påstås det att man kan se baron James på Vernets bekanta jättemålning La Smahla såsom den gamle juden, hvilken flyr med sina juveler. Han var i början af sin politiska bana mycket nogriäknad om, med hvilken han umgieks, och fastän hans lifliga och bildade håg helt naturligt närmade honom till konstens och vetenskapens idkare, var det likväl endast få af dessa, som förtroligt umgingos med honom. Ett undantag bildade Heinrich Heine, som stod med honom på en famillionär fot, för att begagna ett af Heines egna uttryck. Han tillät sig säga allt möjligt till den mäktige penningemannen, som annars stötte så många ifrån sig genom öfrermod och en viss hänsynslöshet i sina ofta träffande svar. Man bör dock ej fästa för mycken vigt vid det, som sålunda berättas om James Rothschild, hvilken i sin ställning måste ha många afundsmän. Om Rothschild än stundom vägrat att hjelpa några af den oräkneliga skara, som alltid sökte fläns bistånd, så finns det deremot å andra sidan talrika exempel på, huru ofta och huru gifmildt han räckte den hehötvande handen. Då t. ex. Marc Caussidigre måste efter revolutionen fly till London samt der lefde fattig och öfvergifven, skickade Rothschbild honom alldeles ouppmanad ett vänligt bref, hvilket innehöll en anvisning på 30,000 frank, för att sätta honom i tillfälle att skapa sig en verkgamhet i England. Ni kan skicka mig tillbaka beloppet om 10 år, om 20 år, eller när ni för öfrigt sjelf vill, slöt han sitt bref. En annan gång hjelpte han en pariserspekulant ur en stor förlägenhet, icke genom att låna honom den äskade summan, utan på ett sätt, som både röjde hans försigtighet såsom penningkarl och hans roliga infall. Han tog nemligen endast den lånesökande med sig opp på börsen och promenerade der arm i arm med honom. Dagen efter fick spekulanten hela det önskade beloppet tecknadt af andra, och Rothschild log i mjugg. Verldsmannen James Rothschild skall komma att saknas af en talrik krets vänner och bekanta, hvilka alltid Aåtnjutit storartad gästfrihet uti hans lysande salonger. Affärsmannen Rothschild skall måhända efterlemna en mindre känd saknad; dertill är huset för väl representeradt af yngre krafter. Rothschild fr död! — Lefyve Rothschild!