Dagens Nyheter – 19 november 1868, sida 3

mycket dån; de belägrade måste draga sig tillbaka till den inre borggården; den yttre var redan i de anfallandes våld. Mario befann sig ensam. Efter all sannolikhet var Aristandre död, eftersom han lemnade honom åt sitt öde i trädgården, dit fienderia nu när som helst kunde intränga. Det enda medlet att undkomma som stod honom till buds var att klättra öfver porten; men då riskerade han också att råka i dessa demoners händer. Mario var rädd; och då han tänkte att Aristandre och möjligen någon annan trogen tje-. nare blifvit ihjälslagen, kunde han ej afhålla sig från att gråta. YLauriane och Mercedes voro utan tvifvel i säkerhet. Emedan en fullkomlig tystnad herr-. skade i byn, antog han att dess befolkning sökt sig en tillflykt inom slottets murar, för att lättare kunna försvara sig. På den tiden var det vanligt att vasallerna vid minsta anledning begåfvo sig till sina resp. länsherrars befästade borgar, för att både söka skydd och vara till nytta vid borgarnes försvar. De brukade då föra med sig sin familj och sin boskap. — Men om Lauriane och Mercedes ana att. jag är här, tänkte den stackars Mario, hvad: de skola vara bekymrade för min skull! Jag: vill väl hoppas, att de tro mig icke ha hemkommit. Och den gode Adamas sedan! han är naturligtvis alldeles utom sig. Det fattas blott att man tagit hozom till fånga! Hans tårar runno ymnigt. Han hukade sig ned bakom en buske och vågade icke nalkas porten, der han kunnat bli gedd af fienderna. Han hörde larmet, så att han kunde förstå att striden pågick, men hura sakerna stodo, om slottets invånare förmådde försvara sig länge eller deras ofärd var nära, det visste han icke,