Dagens Nyheter – 19 november 1868, sida 3

— Men om någon bandit -skulle få se er och ... Nej, jag gömmer er i trädgården. Och utan att afvakta Marios samtycke, lyftade honom den kolossalo mannen ur sadeln samt bar horom till trädgården, hvars venstra port öppnades för dem. Sedan porten väl blifvit tillsluten, skyndade Aristandre att blanda sig i handgemänget. Det hade varit klokare af Aristandre att gömma gossen i byn; nu kunde hans gömställe lätt blifva för bonom ett fängelse. Men man tänker vanligtvis icke på allt; och Aristandre hade aldrig förutsatt möjligheten af att fienderna skulle segra och således icke bli utjagade. Den förträffliige mannen saknade helt och hållet hvad man kallar fantasi. Det var hans lycka att de fantastiska och verkligen afskräckande figurer, som visade sig för hans förvånade blickar, icke gjorde något djupare intryck på honom. Lika lättrogen som hvar och en af sina kamrater, undrade han, medan han sprang, hvilka varelser han hade att bekämpa; men när han väl tagit lifvet af ett par tre, kom han till den slutsatsen att det var pack, som brutit sig in i slottet, och ingenting annat. Mario, hvilken stod vid trädgårdsporten, darrande af rörelse, hade snart förlorat honom ur sigte. Det var nu mörkt; gossen kunde icke se, endast höra, huru man stred. Han trodde att den starke och modige Aristandres mellankomst skulle ivgifva slottets försvarare nytt mod; men efter några ögonblick tyckte han sig förmärka att de belägrande vunno öfvertaget. En pinsam tysinad inträdde, hvarpå ett gevärsskott aflossades och en kropp störtades i strömmen: Några minuter sedan nedföll portgallret med