Dagens Nyheter – 14 november 1868, sida 3

det är då sannt, att en god del af hvad jag förde derifrån var oordnadt och nedtrampadt; det såg ut som hado femtio lefvande menniskor hoppat deri. Markisen visste att Faraudet var mycket sannfärdig; och han kunde derför icke ett ögonblick tro att mannen sökto inbilla honom något som saknade all grund. Han tänkte nu att, om ljus syntes i det. gamla slottets fönster och om röster läto höra sig, samt fraraförallt om höet nedtrampades, så måste det vara folk af kött och blod och icke andeväsenden som gästade Brilboult; och han styrktes i denna tro, då Faraudet och Cateline tillstodo att de icke på sex veckor vågat inträda i slottet. — Det må nu vara spöken eller missdådare eller hvad tusan som helst, så vill jag se dem, sade han till sig sjelf. Gubben Bois-Dor6 drog nu sin värja ur sli-. dan och stack der under armen, hvarefter han i ena handen tog en knippa nycklar, med hvilka han skulle öppna det illa beryktade slottets dörrar, och i den andra en stor lykta. Sålunda utrustad mot andeverldens skräckfalla makter, styrde herr Bois-Dor6 sin kosa gentöfrer ängen till slottet, hvarifrån ej minsta ljud träffade hans nyfiket lyssnande ära, Då Faraudet hörde sin hustru beklaga sig öfver ati markisen var så öfverdådig, intogs han af blygsel för det han släppt honom ensam ut på ett så vådligt äfventyr. Han beslöt derföre att följa efter honom. Men när markisen hade öfverskridit bryggan, som säkerligen ej blifvit på långliga tider trampad af någon mensklig fot, märkte han att den stackars bonden, hvilken emellertid upptunnit honom, skälfde i alla leder så förfärligt, att han befarade, det mannen skulle komma att vara honom mera till besvär än till någon