Dagens Nyheter – 14 november 1868, sida 3

Frankfurt a. M., från den afbrända domkyrkans ruin uthängts en jettestor sorgefana. Den uppsattes under natten, och polisen fick först sc den då en mängd menniskor hade samlat sig nedanför, densamma. Den nedtogs (naturligtvis) genast af gensdarmerna. Holland. Allvarsamma oroligheter hafva egt rum i Rotterdam. Under flera aftnar har en bullersam och upprorisk folkmassa genomströfvat gatorna, förolämpat polisen och sönderslagit fönsterna i stadens myndigheters lokaler. Anföraren var en man som upphäft sig till förkämpe för de lägre klassernas rättigheter. Han hade lyckats att bland arbetarne väcka ovilja mot de kommunala myndigheterna genom att utgifva några pamfletter, i hvilka åtskilliga åtgärder kritiserades och det sätt, på hvilket rättvisa skipades, särskildt angreps. Mycket missnöje har äfven uppstått inom de förmögnare klasserna, derför att kommunalrådet föreslagit upptagandet af ett lån på 6,000,000 gyllen till utförande af några allmänna arbeten, och att räntan på detta lån skulla anskaffas genom beskattning på sådana föremål, att husegare hårdt skulle drabbas deraf. En afton föreföll en allvarlig sammandrabbning mellan polisen och folket. Många tusen menniskor voro ute på gatorna. Nästan alla bodar stängdes kl. 7, och hopar af män och pojkar, beväpnade med käppar, drogo sjungande och skrålande fram och tillbaka. Klockan 11 — då arbetarne hade hunnit förvandla en god del af sin veckolön i gin — blef tumultet af mera upprorisk art. Man ansåg militärisk hjelp behöflig, och både infanteri och kavalleri reqvirerades från Haag. Men innan denna förstärkning hann anlända, uppstodo häftiga slagsmål mellan folket och polisen, som nödgades görs bruk af sina vapen. VNistolpar rycktes upp ur marken, stenläggningen på gatorna refs upp och polisen blef bokstafligen öfvervunnen. Stadshuset skadades betydligt, alla byggnadens fönster utslog03 och massan försökte att antända densamma. Nu ankom emellertid kavalleriet och lyckades att rensa gatorna. Många personer sårades och några dödades. Efterhand anlände mera militär och lugnet återställdes, men man befarar att oroligheterna skola förnyas. sterrike. I det wienska riksrådets deputerade kammare föreföll den 6 dennes ett häftigt uppträde i anledning af lagen om belägringstillståndet i Böhmen. Den ultra-påfiiga reprosentanten från Tyrolen, fader Greuter, tadlade den olika behandling, som kom de czekiska och de tyska tidningarne till del. De czekiska tidningarno — sade han — fällas, men de wienska tillåter man allt. I Wien höjes hvar dag den spanska revolutionen till skyarna och prisas såsom ett mönster för Europa. Tidningarna tala icke längre (och detta med rätta) om drottningen af Spanien, utan endast om frn Isabella (allmän munterhet). Detta tillåter man, utan att betänka, huru farliga dessa grundsatser äro, och detta förmodligen endast derför, att tidningarna ännu icke talat om en herr Frans Josef. fOfantligt larm i hela salen och upprepade rop af Till ordningen!) Ordföranden: Jag tror att mycket kan vara tillåtet, men detta kan omöjligt gå an. Jag ber talaren att återtaga sitt anförande, Greuter: Jag återtager det, ehuru det står i mycket nära sammanhang med de priuciper... (nytt, ihållande oväsen). Om en tidning i Böhmen hade yttrat dylikt... Ordföran den: Jag måste kalla representanten Greuter till ordningen. Greuter:... skulle den hafva blifvit konfiskerad. Skall man då straffa i Prag, hvad man tillåter i Wien ?) (Flera representanter resa sig upp och lemna salen; tilltagande oväsen.) Greuter: Det glädjer mig mycket att jag har blifvit kallad till ordningen, ty derigenom erkänner... Ordföranden: Jag ser mig tvungen att fråntaga talaren ordet, ty då en talare glädjer sig öfver att han blifvit kallad till ordningen, hvilket i det parlamentariska lifvet är en allvarlig tillrättavisning, så är detta en förolämpning mot hela kammaren. Jag frånrager härigenom talaren ordet. (Starkt bifall från venstern.) Spanien. Angående jesuiternas fördrifvande och nedrifvandet af klostren och sockenkyrkorna iramställer Times korrespondent I Madrid, som föröfrigt är en varm vän till den spanska revolutionen, följande anmärkningar: Jag fruktar att den provisoriska regeringen har förhastat sig genom de mått och steg, den vidtagit med hänseende till jesuiternas fördrifvande och upphäfvandet af nunne-klostren, indragningen af seminarie-fonden samt konfiskationen af andlig egendom. Man skulle hafva gjort bättre i att öfverlemna afgörandet af sådana åtgärder till nationens representanter i kamrarna; det var oklokt, för att icke säga mer, att öppna ett sådant fält för missnöjet och att föröka de svårigheter, hvilka alltid uppstå, då det gäller att införa en ny sakernas ordning. SN iet är då sannt, att en god del af hvad jag urda darifrån var nArdnadt arch nadtramnadt. I