Dagens Nyheter – 12 november 1868, sida 3

hufvud; ser ni ej att jag alldeles tappat koncepterna? Jag kan verkligen ej förklara, hvarför detta ordet majestät oupphörligen kommer på mina läppar. Så sannt det finnes en Gud i himmelen, är det i dag första gången jag skådar ert ansigte. Önskar ni att jag nu skall gå efter astrologen? — Ja; var flink sedan! Och det säger jag: olycka väntar er alla, om ni söka föra mig bakom ljuset och djerfvas utlägga en snara för mig och mitt folk. Då sätter jag eld på det rauckel, ni bebo! Bois-Dor kunde ej annat än på det lifligaste försäkra, att han för sin del icke hade kännedom om något svek. Han begrep icke alls, hvarför Adamas uppförde sig på detta vis; och han var inom sig mycket orolig; ty han misstänkte, att hans vänner hade något vågstycke i tankarne. Han insåg väl, att den gamle trotjenaren hade hört hans samtal med Lenet, och ait han, för att rädda Lucilio, begagnade sig af hans eget påhitt att låta filosofen gälla för utmärkt astrolog; ty Adamas, likasom alla menniskor på den tiden, visste, att prinsen af Conde satte stort förtroende till allt hvad-spåmän och stjerntydare hette. Men skulle väl den allvarsamme Lucilio gilla detta knep? Och skulle han gå in på att spela den rol, man sålunda påtvungit honom? — Det återstår intet annat, tänkte gubben Bois-Dor6, än att öfverlemna allt åt försynen samt lita på Adamas fintlighet. Hufvudsaken är att vi lyckas narra fienden att aflägsna sig härifrån, utan att medtaga min vän eller mig sjelf. Sedan få vi nog tid till att öfverlägga om, huru vi skola sätta 0os3 i säkerhet. (Forts.) —LLVrLAL fetaste ——