Dagens Nyheter – 12 november 1868, sida 3

Men han hejdade sig. Han hade intagits af misstroende. — Af hvem har ni förnummit denna nyhet? frågade han, mönstrande Adama3s med sina lågande ögon. — Jag har hört ödets dom... Sjelfva himlen har förkunnat den för mig, svarade Adamas med en viss hänförelse. — Hvad menar karlen? återtog herr Lenet. Må han förklara sig, herr de Bois-Dorå; hör ni, jag vill det! Och om han lemnar oss en falsk uppgift, då — ve honom och er! — Vare sig nu underrättelsen är sann eller falsk, min herre, genmälde Bois-Dor6, som märkte sin gästs häftiga sinnesrörelse, öfverraskar den mig lika mycket som er sjelf. Låt höra, Adamas: hur vet du att konungen är död? — Jag har hört det af astrologen, herre! Han har för en stund sedan läst i stjernorna att rikets mäktigaste man nyss aflidit. — Rikets mäktigaste man!... yttrade den främmande herrn tankfull; det är kanske icke konungen ! — Ni har rätt, min herre, sade Adamas helt okonstladt; det är måhända konanetabeln. Man kan icke så noga veta... möjligtvia... ja, ja, antingen är det kungen eller oekså herr de Luynes; jag går i borgen derför med mitt lif! — Hvar finns astrologen? inföll lifligt herr Lenet. Må han komma hit genast; jag vill, jag skall träffa honom! — Ja, ers majestät, svarade Adamas, ännu bestört och oförmögen att tänka. Härvid sprang han åt dörren. — Vänta! sade främlingen, fattande tag i hans rock. Jag vill veta, hvarför ni ger mig denna granna titel. Säg det, eller också krossar jag hufvudet på er. : — Huafvudet! lydde Adamas svar. Det tjenar till iogenting. Jag har icke mera något