Dagens Nyheter – 11 november 1868, sida 3

vederbörandes uppmärksamhet, af en tamburlampa; kom så Köket i ordningen — der mötte värsta motståndet — och nu har insändaren, till stor fromma för utgiftsposten Ljus och Ved, kommit så långt, att den Wilanderska lampan intager ett aktadt rum äfven på hans thebord — till och med då han har främmande hos sig: Det är sannt att god vara talar för sig sjelf, men för att vinna afsättning fordras dock att varan blir känd, och insändaren har, efter grundlig pröfning, funnit nu ifrågavarande vara så god, att han icke dragit i betänkande att påtaga sig den för honom eljest främmande rolen af utblåsare, för att isin ringa mån bidraga till införande af en i alla afseenden fördelaktig reform i den inre upplysningen. Insändaren har noga beräknat, hvad hans nya lampor kosta honom att underhålla, :och han har kommit till det resultat — som också fullkomligt öfverensstämmer med de uppgifter, den artige hr Kjellgren, N:o 6 Stora Nygatan (der han har köpt sina lampor), hade godheten lemna honom — att kostnaden för en lampa, hvars ljusstyrka uppgår till ungefär 11, vanligt stearinljus, icke öfverstiger ett halft öre i timman. Detta vackra resultat, jemte lampornas öfriga goda egenskaper, torde fullt berättiga denna, af omtanka för gasoch fotogen-ödande medmenniskors kassor stillkomna, lilla uppsats. Men för en sak varnar insändaren (ban har sjelf en gång brännt sig på fingrarna): Påfyll aldrig lampan annat än vid dagsljus! Iucidor.