Dagens Nyheter – 11 november 1868, sida 3

meningen, att jag skall följa er till hans höghet, för att aflägga räkenskap för mitt uppförande? Jag står helt och hållet till er tjenst. — Det behöfs icke, herr de Bois-Dore. Jag är befullmäktigad att anställa förhör med er och sedan vidtaga de åtgärder, hvartill jag kan finna mig föranledd. Var god och säg mig, hvad: det blifvit af herr dAlvimar? — Jag har dödat honom i duell, svarade markisen i en ton af bestämdhet. — Men vid denna duell funnos inga sekundanter, eller huru? återtog rådsherren med ett ironiskt leende. — Det fanns en, min Herre, en hederlig, aktningsvärd man. Om ni behagar åhöra min berättelse . :. 4 — Blir den lång? såde herr Lenet, som syntes tankfall. — Nej, min herre, svarade markisen. :Ehuru jag anser för min. rättighet ått förklara mig, då det gäller min heder och mitt lif, vill jag söka vara så kort som möjligt. Bois-Dor berättade i korthet hela historien och företedde bevisen. i Rådsterred var märkbart otålig Och distrait. Emellertid tycktes en viss del af beskrifningen väcka hans intresse. Han blef nemligen mera uppmärksam, då markisen talade om Pilens förutsägelser på Motte-Seuilly. Bois-Dorå, hvilken ville framlägga sigillet såsom ett sista bevis derpå, att dAlvimars offer icke kunnat vara någon annan än hans bror, trodde sig äfven böra omnämna hvad som tilldragit sig under hans besök hos herr de Beuvre; men: innan han hann utbreda sig — gubben ämnade visa, huru föga Pilens förmåga att spå egentligen var värd — blef han afbruten af herr Lenet. h — Vänta, sade denne, jag erinrar mig nu en annan anklagelse, som jag glömt. Man miss