Dagens Nyheter – 11 november 1868, sida 2

de vägrade att mottaga dem. En del af ryt tarne samlade sig omkring en eld, som man för deras skull uppgjort ett stycke från hufvudbyggnaden, och de öfriga höllo sig vid sjelfva ingången till gubben Bois-Dor6s boning. När markisen infört den okände i salongen, fann han framför sig en man, som kunde y, omkring trettio år gammal. Markisen kände icke igen honom ; åtmi kunde han ej erinra sig hvar han sett hon — Ni tyckes inte komma ihåg mig? sade den okände. Det är sannt att vi ej sett hvarandra på länge, och att vi båda sedan den tiden betydligt förändrats. : Herr de Bois-Dor förde handen till pannan; han bad om ursäkt för sin brist på minne. — Jag vill icke roa mig med att låta er fundera, återtog den resande herrn. Jag heter Lenet. När jag såg er i Paris hos markisinnan de Rambouillet, var jag blott en yngling, på hvilken ni måhända icke gaf akt. Nu är jag rådsherre, medan jag väntar på att stiga ännu högre... — Ni förtjenar att ernå den plats ni efter. sträfvar, hvilken nu denna än må vara, rade markisen artigt. Tusan så märkvär tänkte han härefter, jag minnes icke n Lenet och jag vet ej med hvem ja ehuru ansigtet visst icke är mig obeka — Tillsäg ej om någonting för mi återtog herr Lenet, då han hörde gifva befallning om en supås anordna dåliga väglaget och ber er ursäkta att svärar er vid en så sen timma. Men; ett ärende till er af mycket grannlaga fenhet, och som jag är tvungen att uträt Lauriane och Mario, hvilka befunno budoaren, stego upp och gingo genom salo