Dagens Nyheter – 11 november 1868, sida 2

gonsin i Bourges, utan han lefver i sin vrå. Efter hvad-jag känner, har han en kaross från Ligans dagar och ett slott af det sämsta slaget. Han har planterat en trädgård och deri uppställt statyer af gips; allt detta vittnar om klena affärer. — Dessa detaljer, tänkte kyrkoherden, tar icke jag meddelat prinsen. Han har skaffat sig underrättelser, d. v. s. han har nappat på kroken. Det är sannt, :sade han helt högt, att mannen i fråga blott är en obetydlig landtjunkare. Emellertid anser man honom ega på sin höjd tjugufemtusen -cus i räntor, och man förvånar sig öfver att handet oaktadt depenserar minst sextiotusen, utan att göra skulder eller någonsin lemna sitt slott. — Det skuile således vara skatten från Fontgombaud-klostret, som ännu förslår till alla dessa utgifter? yttrade. Cond leende. Men hur kan ni veta, herr kyrkoherde, att detta ymnighetshorn finnes på Briantes? — Jag har förnummit det af en mycket from dvinna, som der sett reliker och prydnader af högt värde. En mindre säng med bildhuggerier Och inläggningar af elfenben är ett mästerverk, som... — Bah! afbröt honom prinsen; något gammalt skräp, kan jag tro. Vi skola dock tänka på saken för befrämjandet af kyrkans bästa, herr abb; men någon brådska dermed är det visst inte. Jag måste nu bjuda er farväl; dessförinnan ber jag dock att bli upplyst om, huruvida jag på något sätt kan vara er till gagn. Er erkebiskop är en bland mina vänner; jag har sjelf låtit utnämna honom till den höga befattning. han innehar. Önskar ni ett bättre pastorat? Jag skall tala med honom;om er. — Jag önskar intet af denna verldeng goda, svarade kyrkoherden. Jag finner mig lycklig