Dödsfall, Kyrkoherden I Wallentuna församling af erkestiftet A. Nessen afled den 4 dennes, nära 80 år gammal. Uteblifven post. Med undantag af danska tidningar medförde gårdagens snälltåg ingen utländsk post. Gaspriset i Malmö har blifvit nedsatt till 6 rdr 50 öre pr 1,000 kbft, och hyra för gasmätare skall beräknas endast för 2 qvartal. Bränvinstillverkningen I riket. Enligt denna dag i bränvinskontrollbyrån afslutadt sammandrag öfver bränvinstillverkningen i riket under tionde bränningsterminen innevarande år, omfattande tiden från den 16 till den 31 oktober, belöper sig tillverkningen för denna termin, hvilken utöfvats vid 178 brännerier, till . . . . . . 1,047,308,0 kannor. Lägges härtill det tillverkade beloppet för årets föregående bränningstid . : . 3,123,132,5 , utgör tillverkningen hittills. ss se so . 4,170,440,5 kannor, allt af gällande normalstyrka eller 50 o vid 159 Celsius. Stockholm af nämnda byrå den 9 november 1868. B. 0. Nycander. Svenska ingeniörer i Ia Flata. Förliden vår omnämndes i denna tidning, att tre unga civil-ingeniörer på ett seglande norskt fartyg, som afgick från Westervik, anträdde färden till Plata-staterna, för att der söka sin lycka. De hafva efter framkomsten till Buenos Ayrås, målet för deras resa, haft den goda turen, att två af dem redan vunnit anställning vid dervarande jernvigsarbeten, och den tredje äfven eger god förhoppning att snart få plats. Härför hafva de unga minnen, som otvifvelaktigt annars fått att kämpa mot stora svårigheter, helt och hållet att-tacka svensknorske konsuln på stället, hr Christoffersen, hvilken med synnerlig vilvilja tagit sig dem an. I bref till hemmavarande uttala också de unge männen den tacksamhetsskuld, hvari de stå till herr Christoffersen, hvilken under den korta tid han beklädt denna post, förviärfvat sig alla till Buenos Ayres anländande landsmäns aktning. Om förslaget till gåtuläggningsarbeten i Stockholm under år 1869. Då drätselnämndens 3:dje afdelning, under hvilken, bland annat, gatuläggningsarbetena i Stockholm sortera, i år afgaf sitt förslag angående de gatuarbeten, som den ansåg böra verkställas nästa år, begärde den, att stadsfullmäktige måtte dertill anvisa omkring 300,000 rdr. Stadsfullmäktige, som funno att kommunalskatten skulle blifva ökad ända till 3 rdr 90 öre för hvarje bevillningsriksdaler, om allt beviljades, som var af vederbörande nämnd föreslaget och af beredningsutskottet tillstyrkt, vågade icke stegra kommunalutskylderna så högt. Och i valet och qvalet mellan indragningsposter, slogo stadsfullmäktige ned på de äskade anslagen till gatuläggingsarbeten, såsom mest åtkomliga, och nedsatte dem från 300,000 till omkring 100,000 rdr. Dels härigenom, dels genom uppskof med andra allmänna arbeten, lyckades det att för tillfället bringa ned kommunalskatten till 3 rdr för hvarje bevillningsriksdaler. För tillfället, sade vi. De utgifter, hufvudstadens innevånare sålunda nu undgått, måste de nemligen finna sig i ett annat år, såvida Stockholm i afseende på sina gator icke skall blifva lik en bondby. Det är ett i allo förkastligt system man följt och följer vid gatuläggningen. Man åsyftar att spara, men man motarbetar sitt eget uppsåt, då man icke på en gång anslår tillräckliga medel för att bygga varaktiga gator. Drätselnämndens tredje afdelning vill arbeta, och arbeta väl och reelt, men får det icke. Arbetschefen vill lägga gatorsa på bästa sätt, men afdelningen måste säga nej, ty anslagen räcka blott till medelmåttiga arbeten och till reparationer. De medelmåttiga arbetena kräfva mest reparation, och genom sådana ökar man, i mån af trafikens tilltagande, reparationernas antal och kostnad, i stället för att minska dem. Så förslösas i tidernas längd ofantliga summor. För år 1867 voro 18,000 rdr anslagna till reparationer, men afdelningen måste gifva ut öfver 50,000 rdr, såsom dess räkenskaper utvisa. För 1868 äro 30,000 anslagna, men de förslå icke. För 1869 vågade man ändock icke begära mera — och det måste sluta lika illa, såvida det skall förekommas att menniskor och djur bryta benen af sig. Vida klokare vore att lägga de starkt trafikerade gatorna så att de bålla lång tid, men man har icke råd, och kan icke hafva det förrän man besluter sig till att upptaga lån för gatuläggning. Det är alldeles icke rättvist att de nu lefvande skola ensamme betala det storverket att förse hufvudstaden med :gator som BETTRISTT TOT NK EISENSTEIN