Dagens Nyheter – 10 november 1868, sida 2

öfver det nakna bröstet. Öfver dem båda sväfvar Den Heliga Anda i dufvogestalt. Hela mellanpartiet och bakgrunden upptages af ett klippigt landskap, till en del insvept i dunkel och mörker, under det att de heliga figurerna öfverstrålas af ett klart ljus från himmelen, hvilket bildar en gloria omkring Frälsarens hufvnd. En af norska målaren Lorck gjord, för Hortens kyrka beställd, kopia af ofvannämnde altartafla har i dessa dagar framkommit till sin bestämreelseort. n em gång Marfori. Häromdagen meddelade vi i ett Bref från Madrid åtskilliga biografiska noti:er om den tvetydigt ryktbare palatsintendenten Marfori. För att komplettera mannens karakteristik låna vi från samme, fullt tillförlitlige korrespondent yttorligare följande uppgifter: Marforis beskyddare Narvaez rågade måttet af sin godhet mot uppkomlingen genom att gifta honom med en sin gamla kusin, som nu bor i Andalusien och med sin första man bar en fullvuxen son. Å Marforis sida var giftermåls-ceremonien blott och bart en fars, men den satte honom i stånd att, utan att behöfva frukta för obehagliga efterräkningar, kunna förstöra den förmögenhet, som damen medförde i boet. Marfori visade sig imellertid icke vara alldeles otacksam för hvad han fått: Då Narvaez dog, upphöjde drottningen — för att visa hura högt hon uppskattade den trogne anhbärgarens tjenster — hans födelseort Lofa i Andalusien till markisat och grandskap; och som titeln och värdigheten ju ej kunde tilldelas rågon lämpligare person än den aflidnes intimaste vän, gaf hon dem åt Marfori. Denne hedersman öfverflyttade dem imellertid på sin styfson, vare sig nu för att visa, huru litet värde han satte på titeln markis och värdigheten grand, eller för att låta nationen förstå, att han kunde nå hvilken annan titel eller värdighet, han behagade. Österrikteka artillerfet i slaget vid Höniggrätz. Rörande detsammas verksamhet i nämnde slag föreligga nu detaljerade och autextiska berättelser, hvilka innehålla åtskilligt nytt af intresse. Tillsammans hade österrikarne i detta slag 672 kanoner i elden. Med dessa afskötos tillsammans 46,535 skott (36,794 bomber, 1,858 kartescher och 7,883 bombkartescher); följaktligen kom i medeltal 69 skott på hvarje kanon. Största qvantiteten ammunition förbrukades af ett 4-pundigt batteri med 217 skott pr kanon. Slaget varade, såsom bekant, omkring 9 timmar; således afsköts endast på den österrikiska sidan omkring 5,200 kanonskott i timman, 86 i minuten och nära 11, i sekunden. Antager man för den preussiska armån ungefär samma antal, afskötos under slaget sammanlagdt omkring 93,000 skott, eller 10,400 i timman, 172 i misuten och 3 i sekunden. Man kan häraf göra sig ett svagt begrepp om det förfärliga dån och brak, som den 3 juni 1866 genljöd vid Königgrätz. Intressant är också det faxtum, att den österrikiska nordarmåens 712 kanoner alla begagnades i nämnde års fälttåg. Hungersnöden 1 Algier fortfar och underrättelserna derifrån äro nedslående. Antalet döde förhåller sig till antalet födda såsom 20 till 1.