Dagens Nyheter – 10 november 1868, sida 2

Mario föll honom om halsen, och samma afton lemnade Bellinda, afskedad utan uppgifven anledning, slottet Briantes. Hon upphörde på samma gång att bära det vackra herdinnevamn, som blifvit henne tillagdt af markisen. Hon fick nu heta helt rätt och slätt Guilette Carcat, till dess hon antog en ännu mera klinande och mythologisk benämning, såsom vi ramdeles få se. a Medan dessa tragiska tilldragelser timade bland och glömdes af Briantes invånare, var icke herr Poulain overksam. Det var den 18 eller 19 december. Abben anlände, frusen om näsan och fötterna, men inom sig eldad af hoppet — han trodde sig nära att vinna ett länge eftertraktadt mål — till S:t. Amand, en liten vacker stad i Berry, belägen uti en dal emellan tvänne floder. Der reste sig det gigantiska och märkvärdiga slottet Montrond, prinsens af Cond6 residens. Abbån steg af hästen vid Kapucinerklostret, som låg helt nära intill slottet. Han undvek att uppsöka priorn, hvilkens tjenstaktighet han fraktade; han ville ensam utföra sitt värf, gå sina egna vägar. Han lät endast en af munkarne, med hvilken han var beslägtad, bjuda sig på en enkel frukost. Sedan han afskakat den rimfrost, hvaraf hans kläder voro betäckta, begaf han sig till slottet och visade för vakten ett pass. Han blef genast insläppt i den för sin girighet beryktade prinsens af Cond6 boning. Innan vi redogöra för det mottagande, han rönte af den höge herren, vilja vi anföra några ord som Lenet yttrade om denne sistnämnde i det minnestal han höll öfver honom: Han fattade religionens betydelse och förstod att deraf draga nytta, han kände det menskliga hjertats egenskaper i grund, och insåg genast hvilket motiv föranledde hvarje