Dagens Nyheter – 7 november 1868, sida 2

hade ingenting emot att dela krigets faror, för att få vara med och draga nytta af segern. — Eftersom ert beslut är oryggligt, yttrade markisen, borde ni. ha sagt mig det straxt, i stället för att begära ett råd. Jag har blott en sak att erinra er om. Ni begifver er utaf, natnrligtvis medtagande dem bland ert folk, på hvilka pi mest litar. Har ni tänkt på de faror, för hvilka er dotter blir utsatt? Det kan ju falla jesuiterna in att omtala er frånvaro för prinsen af Cond6; och var förvissad om att slottet Motte-Seuilly i sådant fall blir besatt i konungens namn, af råa krigare. Hur skall det då gå med er dotter? — Jag delar ej dessa farhågor, svarade de Beuvre. Man skail tro att jag vistas i Orleans, der man vet att jag har cn process. Jag reser dit först, och sedan far jag i all tysthet derifrån till Guyenne, hvarest jag antager ett annat namn, för att skydda min familj och egendom under min frånvaro... Jag kallar mig kapten, Chandelle eller kapten 1a Paille eller kapten... — Detta går nog an, jag vet det, återtog Bois-Dor6, men lyckas icke alltid. Jag lofvär att försvara ert slott, så vidt jag och mitt folk förmå; men om jag icke fruktade att föreslå er något som synes opassande, skulle jag erbjuda er Lauriane att vistas i mitt hem, medan ni är borta. . — För all del erbjnd, granne; ty jag är icke i stånd att se något opassande deri att hon bor på Briantes. Här löper ju hennes dygd ingen fara, och icke heller hennes rykte. Lika säkert är att hon under umgänget med er, som skulle kunna vara hennes farfar, er arfvinge som ännu endast är en skolgosse, er filosof utan tunga och er page med apfysionomi icke riskerar att förlora sitt hjerta. Jag förer henne alltså hit i morgon och lemnar henne i er vård, till dess jag återkommer, öfvertygad som jag