Dagens Nyheter – 7 november 1868, sida 2

Några betraktelser öfver det nyare svenska måleriet och ! serskildt historiemålninem. Med anledning af Akademiens för de Fria Konsterna utställning 1868. ; VI (Forts. från n:o 1170.) Blommer älskade Sagan och var af henne älskad tillbaka. Också uppenbarade hon för honom sina alfer och elfvor, och det så noggranat att artisten ej behöfde göra dem skizzlika, utan han såg dem som om de varit lifslefvande modeller med kött och blod. Han kunde sålunda ur fantasien afmåla dem direkte på duken, utan att det materiela täckelset tyngde ned den andliga varelsen. Väl begagnade han vid sitt arbete modeller, men detta röjdes dock aldrig i taflan. Först vid 23 års ålder eller våren 1839 inskrefs Blommår som elev vid de Fria Konsternas akademi. Vid detta tillfälle antog han namnet Blommår efter födelseorten Blommeröd i Skåne och lade det till sitt familjenamn, som var Olsson. Han hette sålunda Nils Johan Olsson Blommår. Den hos honom primärt inneboende hågen för hjeltesagan och hjeltedikten utbildades ytterligare inom Konstnärsgillet i Stockholm och stadgade sig hos honom som konstnärskarakter. Han rörde sig sålunda inom en bestämd ideverld, när han lemnade konstakademien. 1847 blef han stipendiat och anlände mot slutet ar samma år till Paris. Under de första månaderna af sin vistelse i den franska bufvudstaden sökte han inhemta de tekniska medlen, i ändamål att framställa sina egna ingifvelser, dem han alla hemtade ur den utstakade åskådningssferen. Han sträfvade att utbilda, men icke att ombilda sina idealer. Snart arbetade han här uti Wahlboms atelier på egen hand och med egna kompositioner. Nu först kunde hans egentliga konstnärsbana anses börjad. Den slutade redan 5 år derefter, men visade, oaktadt sin korthet, att den gick öfver ett fält, der den genialiska och flitiga odlaren lyckats uppdraga många vackra blommor med doftande vällukt. Här var varmt och solklart om dagen, och lokalfärgen ren; men i skymningen höllo milda vindar lätt jagt på leende elfvor, hvilka dansa bort vid dagens gryning och lemna på blomkalkarne qvar spåren efter sig uti de daggdroppar, af hvilka hvar och en återspeglar en ljusbild. Elfdrömmen, Elfdansen, Näcken och Egirs döttrar och Sommarnattsdrömmen äro sådana luftiga skapelser af fullt originel betydelse. Elfdrömmen, eller Ungersvennen och Elfvorna, såsom den ock af artisten kallas, var den första kompositionen. Den målades i Paris våren 1848, men blef sednare på sommaren ommålad för att hållas i en dunklare ton. Duken bildar en halfcirkel, som står på sin diameter