Dagens Nyheter – 7 november 1868, sida 2

åll på de norska fjellryggarne och dermed samnanhängande bergskedjor, gör, som bekant är, bland utvandringar till lägre och sydligare beägna trakter, utan att orsaken till dessa vandrinlringar ännu med visshet kunnat utrönas. Ett sålant utvandringståg gästar för närvarande våra skosar, på vig söderut. Att djuren förekomma i nilliontal, kan man sluta deraf, att stora mossar och kärr, der de tågat fram, efter ett om qvillen inträffadt snöfall, om morgonen derpå voro alldeles upptrampade; spåren voro alltid i riktning söderut. Såsom bevis på huru skyndsamt dessa djur fortsätta sin vandring, vill jag omnämna, att jag följde en väg der de tågat fram, omkr. 4 mil, utan att hinna dem, ehuru de ej kunde hafva mer än ett par timmars försprång, hvilken tid jag kunde bestämma genom det på morgonen intriffade snöfallet. Denna hastiga marsch är sannolikt orsaken till den stora mängd döda djur, som de under vandringen lemna efter sig och hvilka troligen dö af öfveransträngning, möjligen äfven till någon del af brist på tjenlig föda. Djurens skinn ha ett vackert utseende, men i anseende till dess ringa styrka är det otjenligt till pelsverk. Nötkråkan (Nueifr gel ej, mig veterligt, under de 20 år jag vistats 1 orten, här blifvit anträffad, har under hösten dels blifvit skjuten, dels observerad i flera exemplar. Wrakpris. Jakten AnnaMaria, tagen i mät i Göteborg, har derstädes blifvit försåld för — 55 rdr. HKapprodd och kappsegling har i dessa dagar egt rum i Karlskrona. mellan å ena sidan båtar tillhörande flottan, och å andra sidan båtar från den der nu liggande preussiska pansarkorvetten Arminius. Vid rodden visade sig icke seglingen, som skeddo i måndags under en stark segelbris, var öfverlägsenheten hos de svenska båtarne högst betydlig. En ny kapprodd har beramats, för att ännu en gång pröfva krafterna. m— Den sanna religionens tvistefrågor. I ett schwabiskt klosterarkiv har man hittat ett betydligt antal teologiska skrifter, författade 1490 — således 25 år före reformationens begynnelse. Ibland de vigtiga frågor, som då afhandlades teologerna emellan, anföra vi följande: — Hurudana voro erkeengeln Gabriels vingar? — Nyttjade Pontius Pilatus såpa när han tvådde gina händer? — Spelade David allegro eller adagio inför Saul? — Är dopet gillande när det appliceras på baken af ett barn? — Huru mycket vin dracks på brölloppet i Kana? — Kan Gud skälla som en hund? (Annars skulle han icke vara allsmäktig, hade en spetsfundig prest påstått.) — Finns det englar som hafva baryton? — Skulle Kristus, om han velat, ha kunnat förvandla sig till en djefvul eller till groda? — Hvartill blir den heliga nattvarden förvandlad, om den uppiätes af en råtta? — En prest som förrättar dopet blir i samma stund som han skall säga barnets namn afbruten deraf att en sten faller ned från taket och utropar dervid: Sapperment! Hvad verkan har detta? Bör barnet i hela sin lefnad bära namnet Sapperment och är dess dop giltigt? — Om en åsna druckit vigvatten är hon derige: nom döpt? Ja, sådana voro de kyrkliga frågorna för 40( år sedan, och dem skrattar man nu åt. Mer 400 år härefter skola våra efterkommande skratte lika godt åt oss för våra tvister om helvetes: läran, dopets nödvändighet, transsubstantionen Kristi gudom 0. s8. Vv. aga caryocatactes) hvilken fonågon betydlig skilnad, men den som förefanns, syntes vara till förmån för preussarne. Vid kapp