Dagens Nyheter – 6 november 1868, sida 3

Han fick nemligen vid dem ha på sig sina vackraste kläder, se sig i speglarne och vara i oupphörlig rörelse. Hans gamle far, som med vida mera skäl än han ejelf kunde kallas ett barn, visste också ätt göra undervisningen intressant och roande. Markisen var, oaktadt sin höga ålder, en utmörkt aktör. Se här, huru det ibland gick till vid lektionerna. Gubben sade t. ex.: — Jag skall visa er, min son, huru en storskrytare beter sig. Han drog ned fåret i pannan och hängde på sig något plagg, som var till hands. Och han spelade rolen af en oborstad kapten, som skräflade och hofverade sig på alla vis. Mario skrattade ibland så, att han måste kasta sig omkull på goltvet. — Jag gör nu, yttrade gubben, hvad jag aldrig skulle kunna göra annat än på lek, och det är blott för att afskräcka er ifrån att äntaga samma fasoner. För att gossen skulle ha riktigt roligt, fick han i gin tur utföra kaptenens parti; och då åter skrattade markisen, så att han nedsjönk handlöst i sin fåtölj. ; Bois-Dor uppträdde vidare än som en grötmyndig bondtölp, än som en tvär, obehaglig pedant, än som en enfaldig stackare, hvilken af det minsta bragtes ur fattningen; och då flera aktörer bohöfdes, för att ett samtal skulle kunna hållas, uppkallades en eller annan af husets betjening. Helst sågo både läraren och lärjungen att de fingo Adamas eller Mercedes till biträde. Men detta lyckades icke alltid; ty den gamle trotjeuaren likaväl som mohrinnan voro arbetsamma; de hade som oftast vigtigare göromål att förebära. Man tog i stället sin tillflykt till :Clindor, som var villig att uppträda, och Bellinda, hvil