Dagens Nyheter – 5 november 1868, sida 2

Spanien får aldrig en god — Fregering! Legend, öfversatt från Alex. Dumas Impressions de voyage, Suissex.) — — Ombord på ångfartyget mellan Gentve och Villeneuve tyckte jag mig vara i en ny verld. Jag hade under sex veckor vistats i den tyska delen vf Schweitz; nu stod jag midt i en sorlande och pratande klunga. Hungrig efter nyheter kastade jag mig öfver de franska tidningarna; de talade icke om annat än den spanska revolutionen. Några af dem, hvilka se alla förhållanden från fransk synpunkt och tro att alla folk stå på samma grad af civilisation som vi menade, att Spanien nu stod på vippen att bli ett verkligt Eldorado. Jag ensam förnekade möjligheten af att öfverflytta ett lands politiska institutioner på ett annat, och såg i förhållandena på andra sidan Pyreneerna en källa till nya revolutioner. Diskussionen blef som vanligt liflig; hvar och en försvarade sin åsigt; alla ville hafva rätt. Efter en stunds förlopp vädjade vi till en spanjor, som lugnt rökte sin cigarito, utan att förut hafva blandat sig i samtalet. Och då vi alla ansågo honom såsom en kompetent domare i denna sak, frågade vi honom, hvilken regeringsform efter hans åsigt skulle vara den bästa för halfön. Spanjoren tog sin cigarito ur munnen, utblåste en rökpelare som han under 10 minuter hade samlat i sin strupe, och svarade derpå mycket gravitetiskt: Spanien får aldrig en god regering. Som detta svar hvarken gaf den ena eller andra rätt, tillfredsställde det icke någotdera partiet. — Tillåt mig att säga, herr spanjor, sade jag, småleende, att ni tyckes mig se allt i svart. Skulle Spanien aldrig få en god regering? — Aldrig. .— Och hvem är då skuld till detta sorgliga öde? Är det folket eller regeringen, presterskapet eller adeln? — Ingendera. — Nå, hvem är det då? — Det är St. Jago. — Hvad säger ni, invände jag med allvar, ehuru frågan tycktes börja taga en mystisk vändning. St. Jago ir ju spanjorernas skyddspatron och bör stå väl på allerhögsta ort. Skulle väl han sätta sig emot ett folks största lycka, förbättring i dess politiska ställning, från hvilken allt annat utgår? — Jo, ni skall få höra, huru dermed hänger tillsammans, svarade spanjoren. Det hände en dag, att den gode Guden, uttröttad af folkens eviga klagomål, än öfver ett, än öfver ett annat, och utan att i all denna jemmer veta, till hvilken han skulle lyssna, utsände en engel för att förkunna, att hvarje nation, efter noggrannt öfverviägande, inom år och dag skulle sända hvar sitt sändebud, försedt med tydlig och bestimd fullmakt. Han lofvade på förhand att fista allt möjligt afseende vid deras önskningar. Hvarje nation gjorde sitt val. Frankrike St. Dionysius, England St. Georg, Italien St. Januarius, Spanien St. Jago, Ryssland St. Nicolaus, Skottland St. Duncan, Schweitz St. Nicolas de Flore, ja, hvem kan uppräkna dem alla? Det fanns icke något land, icke en gång republi. ken San Marino, som icke önskade att bli repre. senteradt och få sin del af den himmelska gifmild. heten. Det var allmän omröstning öfver hela jor