Några betraktelser öfver det nyare svenska måleriet och serskildt historiemålninen. Med anledning af Akademiens för de Fria Konsterna utställning 1868. (Forts. fr. föreg. nr) Hos Wahlbom hade striden emot fattigdomen härdat och stålsatt själen, ty denna strid stod redan i förstugan till konstens verkstad, då ungdomskrafterna voro starka, hågen brinnande varm och ihärdigheten utan aftbrott. Genom arbete och flit ville han vinna segern. Aldrig förlorade han modet. Redan såsom kadett vid krigsskolan hade han, genom teckningar till en tidning, visat prof af god smak och djup humor. Tidningen, som.skrefs af en kadettkamrat, cirkulerade som manuskript ibland kamrater och lärare och vände första uppmärksamheten på Wahlbom. Genom sin skicklighet i gymnastik och fäktkonst blef han lärare hos Ling vid Gymnastiska Central-Institutet; och egnade han der hvarje ledig stund åt anatomiska studier. Han svalt och arbetade. Ofta dissekerade han långt in på natten vid ett eländigt talgljus. Äfven Målare-akademiens skolor besöktes flitigt. Han förvärfvade på detta sätt ett ovanligt mästerskap uti figurteckning, hvilket ock synes på hvarje blad af hans djerfva konturteckningar till Asarne af Ling, m. fl. arbeten. Det var alltid för honom en lek att på papperet när som helst och på kort tid nedlägga de bilder och grupperingar, som alstrades af hans lifliga fantasi. Denna fantasi lemnade honom aldrig i fred, icke en gång ikamraters samqväm, — utaf hvilka han för sitt trofasta, torroliga väsende erhöll skämtnamnet Olof Tryggvason. Djupsinnighet, humor och bizarreri vexlade uti både hans ordinarie och tillfälliga arbeten. Inga ställningar eller förkortningar, icke en gång de djerfvaste, voro för honom svåra. Denna förmåga har en eller annan gång frestat honom att, tilläfventyrs på