Dagens Nyheter – 4 november 1868, sida 3

sten, kan jag icke dväljas, herr markis; det hår jag redan sagt er. — Nåväl, min herre, återtog Bois-Dor6 med en häftighet, som han icke förmådde tygla, då får ni komma hit, när ni behagar; men de dagar, ni finner mig ovärdig ått Mottaga er söm gäst, torde ni låta bli att infinna er, enkom för att säga mig detta; ty jag begriper sannerligen inte, hvad ni har här att göra, då ni ej vill inträda under mitt tak. Har ni gått hit, för att få någon anledning att förtala dem som trifvås väl i mitt sällskap? Kyrkoherden ville egentligen ingerting annat än retå markisen, för att denno måtte förgå sig mot honom. — Eftersom herr markisen önskat se byns alla invånare samlade här i dag, sade hän, med anledning af den för herr markisen vigtiga upptäckt som blifvit gjord, har jag trott mig kallad likasom de andra. Jag har till och med föreställt mig att detta älskvärda barn, öfver lvars återfinnande man nu gläder sig, skulle i dag återupptagås i kyrkans gemenskap, ocH sålunda ansett min närvaro nödvändig. Men jag finner att man alldeles glömt bort denna ceremoni, på hvilken man likväl kanske i främsta rummet bort tänka. — Min son har blifvit uppfostrad af en sann kristen, on aktningsvärd ordets tjonare, skall jag tala om för er, min Herre. Han behöfver icke bli återförenad med Gud; och hvad den mohriska qvinnan beträffar, angående hvilken ni tror er varä så väl underrättad, kan jag upplysa er, att hennes kristendom är merä värd än många andräs, fastän hon icke yfves öfver sid gudaktighet. Var derför utan bekymmer, min Herre, Och kom till mig med öppet vizir och utan bakslughet, eller också — det rådet ger jag er — kom aldrig till mig! . — Det är min afsigt att vara uppriktig, herr