Dagens Nyheter – 4 november 1868, sida 3

markis, svarade kyrköherded, höjande fösten; och bevisöt derpå är ätt jäg utan ömsvåp frågar: hvar är herr de Villareäl, och hvåd är orsaken till att jag icko ser hoiomM blåtd era gäster? Denna direkta fråga var så oväntad, att BoisDor verkligen Höll på ått tappa koncepterna. Lyckligtvis hade Wilhelm dArs, som nu nalkades, hört frågan; och han hjelpte sin slägtinge ur förlägenheten, gezom att svara derpå. — Ni frågar efter herr de Villareal, sade han, i det han gjorda en stel bugning för kyrkoherden. Han lemnade detta slott i går afton tillsammans med mig. — Ursäkta mig, återtog herr Poulain, cfter att ha helsat på Wilhelm med mycket mera artighot än han visat markisen. Det är således till ert slott, hörr grefve, jag skäll ädressera ett bref; som jag ämnar tillskrifva honom? — Nej, min herre, svarade Wilhelm, förtretad öfver denna enträgenhet. Han är icke hos mig i dag... — Mön om han företagit en utflykt, är han att återförvänta i qväll eller sednast i morgon, förmodar jag? oo Jag Yet icke när han kommer igen, min herre; jag har icke för våna att besvära folk med frågor. Men låt oss gå nu, markis; era gäster äro i salongen och undra, hvart ni tagit vägen. Han förde markisen med sig, för att göra ett slut på det förhör, kyrkoberden behagat anställa. Herr Poulain aflägsnade sig med ett Obeskrifligt leende på sitä läppar och en ödmjukhet, som man skulle Kunna kalla hotande. (Rarta Y