Ull pensionerna blir nödsakad att nedsätta lönebeloppen. Stockholms-Nyheter. N. W. Almlöfs femtiåriga jubileum. Den svenska dramatiska konstens vänner firade i går afton på det högtidligaste sätt den femtionde årsdagen af den mans inträde vid scenen, som under mer än en generations tid varit dess prydnad och nu är Nestor bland utöfvande sceniska artister. Vi meddela om denne utmärkte man, hr N. W. Almlöf, följande biografiska notiser, hemtade ur hr F. A. Dahlgrens Anteckningar om de kongl. theatrarnes personal: Nils Wilhelm Almlöf, född i Stockholm den 24 mars 1799 (fadren: kongl. kammartjenaren Nils Almlöf; modren: Maria Lovisa Herbelin, af fransk härkomst). Sedan han genomgått hufvudstadens s. k. storskola, inträdde han såsom studerande vid Carolinska institutet, aflade år 1815 inför sundhetskollegiet medico-chirurgie-studiosi-examen, och tjenstgjorde ungefär tre fjerdedels år såsom underläkare vid garnisonssjukhuset, hvarefter han förordnades till biträdande läkare vid Södermanlands regemente, i hvilken egenskap han gjorde tjenst under regementets möten 1816 och 1817. Han afbröt nu sin medicinska bana och ingick som extra ordinarie kontorsskrifvare vid Stockholms stads krono-uppbördsverk. Följande året, 1818, den 2 nov., antogs han till elev vid Stockholms Theater, under hvilket namn kungl. Operan och Dramatiska Teatern då utgjorde en enskild entreprenad-inrättning, men som två dagar derefter åter förvandlades till de förra kungl. teatrarne. Almlöfs första betydliga roll var Leicester i Schillers sorgspel Maria Stuart, upptaget på svenska scenen 1821. Bland de öfriga, nästan orikneliga roller, dem han under en nära femtioårig skådespelarverksamhet utfört, må nämnas : titelrollerna i sorgspelen Othello, Sulla, Wallensteins död, Fiesco och Marino Faliero, i dramerna Herman von Unna och Falkland, samt i komedierna Shakspeare kiär, Salvator Rosa och Montjoye; Hugo i Skulden, Frans Moor i Röfvarbandet, Jaromir i Stamfrun, Don Silva i Hernani, Filip II i YDon Carlos, Georges i Tretio år af en spelares lefnad, Leon iSlottet Montenero, Don Cesar i Amanda, Morton i Qväkaren och dansösen, Bolingbroke i Ett glas vatten, konung Christian IV i Blfjungfrun, Markisen i En fattig ädling. — Under åren 1834—40 var han lärare i deklamation för teaterns elever. — Genom kungligt bref den 30 juni 1828 tilldelades honom, med afseende å den utmärkta talang han såsom skådespelare ådagalagt, af statsmedel ett reseunderstöd, 1500 rdr, hvilket, jemte ett särskildt bidrag af konung Carl XIV Johan, satte honom i tillfälle att under följande årets sommar upppehålla sig i Paris, för sceniska studier. Han omfattades här med synnerlig uppmärksamhet af, bland andra, den berömda skådespelerskan m:ll Mars. År 1847 företog han en resa till Tyskland, att besöka dess förnämsta teatrar, och år 1851 ånyo till Paris, i samma ändamål; båda dessa resor på egen bekostnad. På fyrtionde årsdagen af hans inträde vid k. teatern, den 2 nov. 1858, anställdes för honom i hufvudstaden en lysande fest, och konungen uthämnde honom samma dag till riddare af Vasa-orden, en utmärkelse som förut icke vederfarits någon svensk skådespelare. — Gift 1. med .B. C. Cederberg; 2. med Charlotta Ficker. . . Sedan länge har man varit besluten inom de kungl. teatrarne att fira en så ovanlig händelse, som att en konstnär med så mycken utmärkelse tjenat der i 50 år, och man hade beredt allmänheten tillfälle att deltaga iden hyllning hans kamraterville egnahonom. I går morgon uppvaktade dramatiska scenens artister hr Almlöf i hans bostad och lyckönskade honom. Under förmiddagen lät enkedrottningen till honom öfverlemna sin medalj med inskrift: Tessera memorim. På aftonen spelades endast å Dramatiska teatern. Der uppfördes inför fullsatt salong: Ungt folk, hvari hr Almlöf har en af sina lyckligaste roller på sednare tiden. Han mottogs vid sitt inträde med hjertligt jubel och blef under styckets fortgång samt vid dess slut föremål för städse förnyade uttryck af allmänhetens varma sympatier. Vid de upprepade inropningarne mottogs han af ett formligt regn af blommor och lagerkransar. Hans kamrater hade klädt hans loge bakom scenen med blommor och lagerkransar. . Spektaklet bevistades af konungen, prins Oscar och hertiginnan af Dalarne. Efter spektaklets slut begaf sig hr Almlöt, på inbjudning, till operans stora foyer, hvarest han mottogs af de kungl. teatrarnes alla artister samt andra personer, till ett antal af omkring 300, hvilka hade för honom anordnat en enkel kollation. Sedan denna var intagen, begåfvo sig de församlade ned på Stora teaterns rikt dekorerade scen, der bålar voro framsatta. Excellensen Manderström höll här ett tal till hr Almlöf, som helsades med det lifligaste bifall. Till den talangfulle veteranen öfverlemnades på konungens vägnar medaljen i guld med inskriften Literis Artibus, att bäras i kedja af guld. (Nordstjerneorden hada väl wvamt för mynlrat. dan man Et hann