Dagens Nyheter – 31 oktober 1868, sida 3

Ämne till en roman. Tidningen Carlshamns Allehanda meddelar i sitt sednast hitkomna nummer ett referat öfver ett mindre vanligt mål, som handlagts af nämnde stads rådstufvurätt. Vi tro 0s3 göra våra läsare och läsarinnor ett nöje genom att här återgifva ett referat af detta referat: Handlanden OC. J. Friberg i Karlshamn hade hos stadsfiskalen dersammastides anmält och instimt den rike bagaren J. B. Krook i samma stad, för det denne en dag skulle halva tilldelat sin blifvande svärson, herr Friberg, några slag i hufvudet med en kipp, deraf blodvite följt. — Herr F., som måtte vara svårliga förälskad i hr Krooks dotter, hade nemligen för kort tid sedan, och som det påstås, mot töräldrarnes vilja bortfört och undangömt ifrågavarande dotter, hvilken, sedan föriäldrarne linge sökt henne, slutligen af sin mamma anträffades i Kristianstad och återfördes till föräldrahemmet. — I sällskap med pappa Krook samt en fremmande person hade fröken Krook ifrågavarande dags afton begifvit sig ut på promenad, då herr Friberg träffades, och efter ett par artiga bugningar åt pappa och några milda ögonkast till dottern, utan några vidare ceremonier tog sin kirleks ljufva föremål under armen samt afligsnade sig från fadren. — Fadren-bagaren Krook blef, efter något besinnande, hiröfver mikta förtörnad; han semmanträffade emellertid en stund härefter med de älskande, hvarvid det hände sig att gubben Krook ganska eftertryckligt klappade om den lockige älskaren med sin käpp. — Hr K., som vid rätten erkände att han i vredesmod tilldelat hr F. några slag med käppen, dömdes att böta 30 rdr. Hr Friberg åter, som, utom i kärleksaffärer, är lugn och foglig till sitt väsende, lärer begärt stimning på hr Krook endast i afsigt att sådant skulle förmå gubben att ge med sig, och han siäges hafva blifvit rådd till denna ytterlighet, men ångrar sig nu bitterliga. För sin kärlek ämnar han, såsom det säges, tåla och lida allt hvad orättvisa heter, tillägger Carlshamns Allehanda. En hexprocess. Från Berent) skritves till Kölnische Zeitung: För några dagar sedan handlades inför hiärvarande domstol en hexprocess. Den tilldragelse, som gifvit anledning till rättegången, har timat i byn Jaschiitte och är i korthet följande: En bonde i Jaschhitte bröt benet af sig under det han höll på att köra ved, och under den derpå följande sårfebern fick han i sitt hufvud att han blifvit förhexad af en i byn boende hustru, som hade skickat honom en djefvul vid namn Peter på halsen. Hexan hemtades till den besattes bostad och uppmanades af de der närvarande att ge den förhexade att dricka af hennes blod, emedan djefvulen Peter endast då skulle släppa den besatte. Den stackars hexan erbjöd sig godvilligt att rädda den sjuke på så sitt; att hon med en nål skulle sticka hål på armen för att få fram blod åt honom. Men som detta sätt, enligt de nirvarandes åsigt, icke var naturligt, tvingades hon af två bland dem att låta aflocka sig det riddande blodet ur nisan, genom knytnäfsslag. Försöket slog dock fel. Nu fann man på ett annat sitt. En af dem som slagit begaf sig ut i ladugården, insmorde sina händer med kogödsel, under det att han med samma iämne ritade tre kors i dem. Nya knytnäfsslag på näsan med de signade händerna hade önskad verkan. Nu tvangs hexan att luta sig öfver den besattes bädd och låta blodet rinna i hans uppspärrade mun. Djefvulen tycktes då äfven ge med sig, ty den besatte var snart i stånd att yttra orden: Nu wat mi beeter. Det ännu flytande blodet upphemtades kommande behof i en thekopp. Den så illa misshandlade, visserligen tarfliga, men att döma efter utseendet ganska förståndiga och godmodiga hustrun vände sig till en läkare i Berent, hvilket genast hade en undersökning till följd. Målet handlades, såsom ofvan sagdt, för några dagar sedan. På allmänna åklagarens yrkande blefvo de både exorcisterna dömda till 3 månaders fängelse; den besatte frikändes. Läkare ech apotekare. Rowland Hill brukade rida mycket och bibehöll genom denna nyttiga kroppsöfning ständigt en god helsa. Han tillfrågades en gång af en vin, som var likare, hvilken läkare och apotekare han begagnade, eftersom han alltid var vid så god helsa. Min doktor har varit en hist och min apotekare en åsna blef svaret. Egendomlig vidskepelse. En engelsk korrespondent berättar: Man har funnit ett hiisthufvud under golfvet i ett rum i det hus, der jag nu sitter och skrifver. Man har sagt mig att det nedgräfts der för att framkalla eko i rummet. Kan någon af edra läsare gifva upplysning om denna egendomliga vantro? För några år sedan nedgräfdes af en nitisk församlingsbo ett hiästhufvud under orgverket i en stadskyrka i södra Irland, i afsigt att föröka effekten af kyrkomusiken. 2) I preussiska provinsen Vest-Preussen. Pp Dp