Dagens Nyheter – 31 oktober 1868, sida 2

Några betraktelser öfver det nyare svenska måleriet och serskildt historiemålninSen. Med anledning af Akademiens för de Fria Konsterna utställning 1868. IV. Bland figurmålerwets afdelningar står historiemåleriet, omfattande framställningar ur bibeln, sagan, mythen och den egentliga historien, högst. Utställningen hade just ej. mycket framstående att erbjuda på detta fält. Hithörarde konstverk äro ej heller så lätt åstadkomna, eftersom denna konstart utgör spetsen, med de öfriga syskonen inom måleriet till underlag. Vi tillåta oss kasta några blickar på utställningen och några återblickar på en nyligen förfluten tid. Vi börja med Winges arbeten och erinra oss: tKraka inför Ragnar samt Olof Tryggvason och Sigrid Storråda i Konghäll. Den förra kompositionen ger genast vid handen att artisten ej är stark kolorist. Utförd såsom pennritning skulle stycket haft enahanda värde: det att tjena som historisk illustration. Amnet är emedlertid något vågadt för artistisk behandling, ty Krakas fyndighet att lösa de trenne uppgifterna kan ej fullständigt framställas på duken. Hon hade ju också spisat en lök! — Men oafsedt detta ger oss den i groft nät höljda och aflägset placerade figuren ej något intryck af att vara mera fyndig än hvilken menniska som helst, eller rättare ens något annat intryck än det att hon är föremål för vår syn. Den målade Kraka, den vigtigaste figuren i . konststycket, väcker föga intresse hos åskådaren. Högst sällan får målaren af vår fornnordiska historia tillfälle att framställa stora partier af den oklädda menniskokroppen. Hudar och grofva kläder eller metallskydd mot anfallsvapen täcka den, döljande för oss formerna. Krakas historia erbjöd ett sådant ovanligt tillfälle för konstnären att återgifva den unga, till själ och kropp luftiga, qvinnan, klädd och oklädd på samma gång. Det begagnades ej lyckligt. Ragnar