Dagens Nyheter – 30 oktober 1868, sida 2

han till kusken. Vet du då inte att herr mara skulle kunna göra kål på trettiosex så. dana glopar som spanjoren? Endast genom förräderi kan en så väldig kämpe blifva besegrad; men den skälmen Sancho är lyckligt vis väl bevakad, och vi ha ögonen på allt och på alla, herr Wilhelm och jag. Är icke jag sekundant? Herr markisen har sjelf sagt det; och du har hört det med egna öron. Vi äro två goda vittnen, som minsann inte skola tillåta en enda mot reglorna stridande rörelse. Men du känner ju inte reglörna bättre än jag? Hör du, jag har lust att klättra upp på den der klippan, utan att någon ser mig, och ifall spanjoren får alltför stort öfvertag, kastar jag på honom en af de väldiga stenarne, som ligga derappe. — Hvad detta förslag vidkommer, skulle jag inte ha något att anmärka deremot, om jag kunde vara säker på att icke stenen träffade markisen lika väl som hans fiende; och det nekar jag inte till, att jag ej skulle anse mig begå ett brott genom att skjuta denne bof för pannan, så vida jag ej vore sekundant. Men min husbonde ropar mig — du kan vara lugn, all; skall gå bra. Den utsedda stridsplatsen var temligen vidsträckt och belystes af månan. Värjorna mättes; Wilhelm, såsom varande opartisk, gjorde tjenst som sekundant åt bägge; Adamas var med endast för formens skull. Striden börjades. Oaktadt sin tillförsigt och sin enthusiasm kände Adamas då en rysning genomila sina lemmar. Han blef stum, hans mun öppnades, ögonen tycktes vara nära att falla ur sina hålor, och svettdroppar och. tårar runno utför hans kinder, utan att han sjelf visste deraf. Afven Wilhelm hade gjort allt för att öfver;yga sig om att ingen verklig fara var å färde; nen när vapnen korsades, försvagades plötsli