Dagens Nyheter – 29 oktober 1868, sida 2

rande hvad komma skulle, hoppar engelsmannen 1: ån och simmar öfver till södra varfvet. Der an; ammades han af några personer och hölls qvar it en flottbrygga, tills R. hunnit efter. Nu bör! d des å flottbryggan en väldig tvekamp, hvari h . blef segervinnare. Engelsmannen kraflade sig ! g ock upp igen, aftog ej blott sin våta tröja utan fven sina inexpressibles, och sålunda ledigare ostymerad inbjöd han sin förföljare till förnyad rekamp uppe å landet. Under tiden hade en skepare, som å andra sidan åsett kämpaleken, rott fver ån för att hjelpa R. Med sin käpp började an nu banka på de mjukaste partierna af engelsnannens tunnklädda lekamen, under det åter venne sjömän af svensk extraktion, som äfven fait öfver att åskåda bataljen, togo engelska kamraens parti och började i sin ordning antasta skeparen, som obehörigt inblandat sig och dervid våat förgripa sig på kamratens extremiteter. Till ul lycka kom ändtligen polisen, som gjorde hastigt lut på krakelet, grep den vildsinte engelsmannen ;ch rodde honom bunden å fötterna upp till torgryggan, hvarifrån han transporterades inom lås och bom, der han nu, i saknad af sin biff, plumoudding och sin goda porter, hinner lugna sitt svalande blod och rätta sina oriktiga föreställningar förande näfrittens princip och dess präktiska användning i Sverige. Gripen röfvaranförare. I trakten at Björneborg i Finland har ett band banditer hos befolkningen iniagat skräck genom begångna våldsbragder. Anföraren, vid namn Österholm, är nu gripen. Derom berittas från Björneborg: Sedan underrättelse till vederbörande ingått att Österholm och en hans stallbroder befunno sig i staden, begåfvo sig poliskonstapeln Palinqvist, 2:ne f. d. underofficerare Kalm och Dunder samt en vaktkarl med rask fart till det uppgifna huset. Vid framkomsten fick man anvisning på ett rum, och utan vidare trädde man oförskräckt in. I rummet befann sig ganska riktigt banditen Österholm jemte en af hans yrkesbröder, en arbetskatl Rosenblom, misstänkt och efterspanad, liksom Österholm, för diverse begångna illbragder. Gripandet af dessa farliga personer blef emellertid ingen lätt sak, och Österholms ord, att han ej skulle fångas med mindre blod skulle rinna, kom härvid ganska riktigt att besanna sig. Polisens plan var att genom öfverraskning skaffa sig ett öfvertag öfver banditerna, men så fort hann denna beräkning likväl ej komma till utförande, att ej banditerna till sitt försvar hunno rycka fram med de närmaste vapnen, kunifvarne, äfvensom att på samma gång utslicka ljusen i rummet. Angreppet försiggick icke -dessmindre, och vid tumultet, som härvid i mörkret uppstod, skedde utbyte i hugg och slag å hvardera sidan utan tvifvel med bästa eftertryck. polisens sida kiände sig snart enhvar blöda ur erhållna ett eller flera sår, och innan kort fann man att banditerna hade slagit sig igenom och rusat ut genom dörren. Man skyndade efter. Oförklarligt nog inträffade det egna, att Österholm tog miste om rätta läget af gårdsporten, och i stället för att skynda fram mot detta håll, för att derigenom komma ut på gatan, hade han sprungit fram mot baksidan af gården emot ett plank. Här voro polisens män ögonblickligen efter honom och med en i rummet tillgripen bössa och ett vedträd tilldelades honom ett par slag i hufvudet med den påföljd, att hans motståndskraft mattades. Rosenblom deremot kände beliägenheten bättre, han styrde kosan riktigt ut igenom porten, högg sin knif under bröstet på en honom der mötande karl och försvann på samma nattliga stig, derifrån han kommit. Efter att Österholm blifvit öfvermannad och bunden, blef han under tillopp af en stor skara menniskor förd till stadens häkte. Vid den undersökning, som derstädes försiggick, fann mån honom vara innehafvare af gods af hvarjehanda slag: laddade dubbelpistoler, krut, kulor, en större dolk, penningar (större sedlar instuckna i en flat glasflaska och mindre klingande mynt i en börs), sockerbitar, ljusstumar, guldoch silfverur m. m. De fyra personer, hvilka biträdde vid gripandet, ha alla flera, mer eller mindre svåra sår, ehuru lyckligtvis intet af dödlig beskaffenhet. — t— !2 2! 1200 smenommmpa stenen nns MENAS mm dr nm mA LU