Dagens Nyheter – 29 oktober 1868, sida 2

som. är den. största uppoffring man gerna kan af mig begära: i stället för att, såsom han förtjenar; låta mitt folk piska honom till döds med käppar, förnedrar jag mig, jag, en ädling och en man af heder, att duellera med en mördare af det lumpnaste slag. Om ni ej skänkt honom er vänskap, skulle jag ha låtit kasta honom i den mörkaste fängelse-hålan under mitt slott; men som jag respekterar er, äfven då ni är offer för en villfarelse, såsom ru är fallet, så går jdg in på att bekämpa hozom, den usle, djupt sjunkne mannen, med örans vapen... Jag har nu sagt nog, och ni kan ej mera ha något att invända. Blif bang sekundant, huru föga han än förtjenar den godhet ni slösar på honom! Adamas tar jag till min sekundart. I en affär, sådan som denna, duger min Adamas lika bra gom någon förnäm herre. — Ja visst, utropade Wilhelm, rörd af den gamles ädla oråd; man kan icke tänka sig ett mera hederligt tillvägagående än ert, min frände; och med afseende på de misstankar, ni hyser, måste jag bekänna att ni verkligen visar en högsinthet, som är föga vanlig. Men som dessa misstankar äro ogrundade... — Det är nu icke fråga om misstaakar, återtog markisen; förhållandet är helt enkelt, att jag utmanar en af era vänner, och jag förmodar att ni icke vill räkoa för er vän en man, som ej vågar inlåta sig i en ärlig strid. — Nej visst icke! utropade Wilhelm; men jag skall ej tillåta denna duell; ty vid er ålder, min frände, kan man ej längre mäta sina krafter med en man i sina bästa år. Jag skall duellera i ert ställe. Hörpå, jag lofvar er att hämvas er brorsa död, ifall ni öfvertygar mig om att herr de Villareal handlat fegt och oädelt. Vänta till i morgon, och jag skall, i enlighet med min pligt, uppträda såsom vår familjs förBYATArG.