Dagens Nyheter – 28 oktober 1868, sida 3

sig nödsakad att befalla dem försvara VAlvimar mot herr de Bois-Dors folk, striden i sjelfva verket skulle blifva låtsad och att man skulle lemna den det vederborde tillfälle att hämnas på mördarne. Alla dessa betjenter, så väl herr dArs som markisens, voro slägtingar och gamla bekanta; och de ville visst icke tillskynda hvarandra något ondt för en brottslig eller misstänkt främlings skull. Den tid, dAlvimar lyckades vinna genom sin envishet, lände honom sålunda till mehn i stället för nytta; och när Wilhelm, som i följd af hans omedgörlighet blifvit otålig och förargad, vände honom ryggen samt red fram till markisen, för att erhålla upplysning om orsaken till att denne följt efter dem, fann sig vår spanjor helt plötsligen omgifven af sin förföljares folk, utan att Wilhelm3 betjenter gjorde någon min af att häremot opponera sig. Hans oro blet nu ganska stor, och han såg sig omkring, beräknande de möjligheter han hade att undkomma, utan att genom ettsådant försök mista äran eller lifvet. Men hoppet vaknade ånyo hos honom, då han hörde Wilhelm, för hvilken Bois-Dor i korta ordalag framställt sina klagomål, vägra att tro det denne icke misstog sig. — Herr de Villareal? svarade han markisen, Det är omöjligt; åtminstone måste jag ha sett det med egna ögon, för att kunna sätta tro dertill. Men som ni icke sjelf har sett hvad ni påstår vara sannt, och antagligt är att ni blifvit illa underrättad, så tillåt mig försvara denne ädlings heder, och fordra ej, min herre och frände, att jag, huru djup min vördnad för er än är, skall låta en vän, som af mig begärt skydd, utan skäl och bevis: förolämpas och misshandlas. För öfrigt har ni ej rätt att straffa; det tillkommer endast den kungliga