Dagens Nyheter – 28 oktober 1868, sida 2

Efter att ha uttalat dessa ord, tilldelade markisen med en kraft och en snabbhet, som skulle ha anstått en mani sina bästa år, Sancho ett slag i ansigtet. Han begagnade härvid sitt ridspö. När lönnmördaren förde händerna uppåt hufvudet, dertill föranledd af svedan, fattade Bois-Dor6 honom i kragen och drog honom ned ur sadeln samt kastade honom handlöst till marken. Derefter gaf han hans häst åtskilliga rapp, hvilket hade till följd att denne blef ursinnig och började skena utefter vägen, som förde till Briantes. I nästa ögonblick kommo Adamas och de fyra män, som åtföljde markisen, ridande i sporrsträck till stället. De hade hört ett skott aflossas, och då de sågo Sanchos häst i vild fart rusa bort, intogos de af den lifligaste oro och förmåddes derigenom att öfverträda markisens befallning att hålla sig stilla, och, der de gjort halt, afvakta hvad han vidare kunde hafva att befalla dem. — Ah, se der har jag er! sade markisen till sina följeslagare; tagen upp denne usling, hvilken ej ens är värdig att sitta på hästryggen. Han tillhör mig, emedan jag, enligt lagen, har rättighet att tillegna mig allt som upphittas på denna väg. Han är min fånge. Binden honom; ty han är så beskaffad, att man icke utan fara kan låta hans händer vara fria. XXXL Medan den kolossale kusken Aristandre band händerna på Sancho, hvilken förlorat sansen i följd af fallet, samt. beröfvade honom hans vapen, hemtade mig dAlvimar från den öfverraskning, som detta plötsliga uppträde hos honom väckt.