eller några dagars fängelse; men icke borde han ha förvägrats äran af att vara den ende segraren; ty talangen får lof att hållas i helgd; och ehuru man i allmänhet ej tycker om de gamla Sancerranska trollkarlarne, så fanns det likväl icke en enda adelsman, som ej protesterade mot den orättvisa, man tillfogade Tribondet. Men hvad skulle man görat De stora städerna äta alltid upp de små, och de der gökarne i Bourges vilja jemnt och ständigt ha öfvertaget. De skulle nog gerna qväsa adeln också, om man bara lät dem göra efter eget behag! Det förvånar mig verkligen att Issoudua deltog i täflingen. . Argenton afstod, påstående att det var på förhand bestämdt, hvem priset skulle tillfalla, och att efter domrarnes i Bourges mening inga andra än stadens egna skyttar dagde någonting till. — Men tror ni into att prinsen af Cond6 här någon del i denna orättvisa? frågade marsen. — Derpå kan jag icke svara. Ehuru han visst inte är den som kastar ut pengar, för att roa andra, består han likväl invånarne 1 sin goda stad ganska lysande fester. För närvarando underhållsr han två skådespelaresällskap, det ena ett fransyskt, det andra ett italienskt. — Hvad! inföll Bois-Dor, har ni återsett herr de Bellerozes tragiska aktörer? De äro tråkiga som fyratio dagars hällregn! oo — Nej, nej! den här gången är det herr Lambours trupp af fransyska komedianter, com inom sig räknar flera ganska framstående förmågor... Men tiden hastar, och här ha vi pu den trogne Adamas, som kommer med underrättelse om att allt är i ordning till resan, Är det icke så? Låtom oss derför begifva oss utaf, min käre Villareal, och eftersom ni lofvat markisen att i morgon göra honom ett tacksägelsebesök, bjuder jag mig sjelf med. i