Dagens Nyheter – 27 oktober 1868, sida 2

ag, för guldets antagande såsom myntfot. Rätteg.och polisnyheter. POLISEN. Hmnifhugs. I förrgår afton blef en karl, ett af de s. k. egna stadshuden, å Långholmsgatan öfverfallen af två för honom obekanta manspersoner, dervid en af de anfallande tilldelade hohom ett djupt knifhugg, som träffade bakre delen af hufvudet. Den sålunda sårade, gom afsvimmade, fann vid uppvaknandet, till sin förvåning, att han ej blifvit bestulen på ett enda öre, oaktadt han hade något penningar förvarade i sin portmonni. RÄDEUSRATTEN. Två värdar I ett hus. För omkring 14 dagar sedan omnämnde vi ett mål mellan en f. d. landtbrukare och en smedsmistare, hvilket är anhiängiggjordt å rådhusrättens 3:dje afdelning. Landtbrukaren har, som förut är sagdt, yrkat ansvar å smeden för öfvervåld, nedtjärandet at en dörr, stenkastning och fönsterinslagning, derför att han (landtbrukaren), som påstår sig vara värd för huset AF 18 Stora Surbrunnsgatan, velat der styra och ställa efter eget behag, lyfta af dörrar för hyresgäster, etc. etc. Smeden åter påstår att den sig s. k. värden ej har någonting med huset att göra, men att han (smeden) åtminstone är vicevärd och eger uppbira hyror samt hindra dörraflyftningar 0. a. d. I går, då målet åter påropades till handläggning, inställde sig parterna personligen, käranden försedd med 6 vittnen och svaranden med 3. Sedan protokollet för föregående rättegångsdag blifvit Justeradt, började smeden med alt jäfva ett afkärandens vittnen, en hustru Eriksson, på den grund, att de lågo i rättegång med hvarandra. Oaktadt Erikssons påstående, att hon var förlikt med smeden, godkiindes jäfsanmärkningen, och Eriksson fick aflägsna sig. Landtbrukaren jiätvade två af smedens vittnen, på den grund att de hjelpt svaranden att slå honom, och han angaf nu äfven dem för öfvervåld. Jemväl denna jäfsanmärkning godkändes, och fingo de två, i stället för att vittna, stiga å svarandesidan. Sedan de öfriga vittnena fått aflägga eden, hördes först en jungfru Jansson som berättade att mamsell Ilammarin och drängen Hammarin (de två som angåfvos ha hjelpt smeden att slåss) varit Snosiga mot landtbrukaren, då denne aflyftat dörrarne till deras rum, fastin de betalt hyran, att mamsell H. klappat käranden tre stråk 1 ansigtet samt att smeden uppkommit och kört in käranden i rummet, påsatt dörren och hållit honom instängd en stund. Vittnet Lundyren visste endast att svaranden knackat på kärandens dörr; vittnet Holmberg hade sett att käranden visat och sagt alt han var huggen i hufvudet. Ordf. Ropa nu in Carlsson! Hvad vet Carlsson om det här hugget i nacken? Carlsson. Nacken!?... Ordf. Ja, hor ni sett om käranden blifvit huggen i nacken af svaranden? Carlsson (med förvånad mind. Jag vetinte, jag. Ordf. (till käranden). Han skulle ju höras om öfvervåldet i ladugården? . Carlsson. Nej, si jag vet inte jag, för ur dranktunnor, å si då kommer herrn h att blon rann bak i hufvet; sinte ä att han fallit i lagåln å slagit sig. Ordf. (till sista vittnet). Hvad vet Edman? Ni är åberopad af svaranden att omvittna, huru det tillgick en dag i augusti månad, då något uppträde förefallit emellan de här båda. Edman. Jo, si det va den 26. å jag kommer upp. två trappor förstås, då står Anna Hammarin å håller landtbrukarn, hvad han nu heter, om lifvet å säjer: ta hit dörrn, herra; ofvanpå det skriker hon: han stryper mej; då log jag din hanses tummar på balsen, å sen gick han, sen jag tagit bort tummarne å Annas hals. Käranden. Ja, si det var bara för att försvara mig, för hon ville strypa mig. Edman. Regalt osannt, herre! Ordf. Ja. vittnena få gå. Vittnena lå chorus), Vi vill ha betaldt vi, förstås. Käranden. Jag får upplysa domarn alt svaranden bär en betydlig hämnd mot mej. Carlsson. Jag går inte under två rår, jag. Ordf. Vill käranden utgifva 2 rer till hvartdera vittnet? Käranden. Nej, viset inte, I rdr kan vara lagom. Carlssom. Nehej, säjer jag! Käranden. Ja, karlarne ska få 1 rdr 50 öre och qvinnorna 1 rdr. Carlsson. Nehej, säjer ja igen! Käranden. Nå, 1 rdr 75 öre då. Carlsson. Två ska de vara. De qvinliga vittnena. Vi går inte under 1 rår 50 öre. Käranden. Nej, si ni få då inte mer än 1 rdr. Ordf. Ja, gån ut, så skall rätten öfverlägga! Sedan parter och åhörare åter fått inkomma, underrättades anden att hans prutande med vittnena ej godkändes af rätten, utan skulle de hafva hvad de fordrat. Målet uppsköts till den I november, då parterna å ömse sidor borde, vid vite af 10 rdr för dem hvardera, infinna gig, förgedde med all den bevisning de aktade nödigt jag toppa r åseler omöjligt a 4 FLandsorten. Oroligheterna vid Dannemora. idningen Upsala läses: Ransakningen (den tredje I 1 ordningen) fortsattes den 19 okt. inför Films j och Dannemora tingslag vid Österby bruk med grufarbetaren Gustaf Lönnbom, som, i brist på bevisning, ställdes på fri fot och frikändes från allt ansvar för de illgerningar, som vid Dannemora föröfvats. Lönnbom begärde få lösa protokollen i och för anstiällande af rekonventionstalan. Tvenne från Stockholm inkallade vittnen hördes men hade ingenting annat in hörsagor att berätta. Inalles läro 32 vittnen hörda, hvaraf flere 2 och 3 gånger. Militörbevakningen upphörde den 16 okt. Sålunda har denna tragedi utspelats, utan Att dat Ivaelata Ardunnmnnng nga BITA ir re ran Akt a