Dagens Nyheter – 26 oktober 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) XXIX. Markisen satt såsom slagen af åskan; så förvånad var han öfver detta resuitat af förhöret, som han icke väntat sig, emedan den brottslige hittills hållit god min Emellertid hemtade han sig förr än VAlvimar, som man väl kan tänka, och kouvulsiviskt omfattande denne3 sammanknutna Hand, sade han till honom i en ton af det djupaste förakt: — Olycklige! ni bör tacka himlen för det vi bäcdelsevis är min gäst; ty om jag ej gifvit mitt hedersord på att jag sknile beskydda er, kunde jag ej afhålla mig från att krossa ert hufvud mot denna vägg. Lucilio, som fruktade en tvekamp, hade skyndat taga den på bordet qvarliggando knifven. DAlvimar märkte denna rörelse och intogs af fruktan. Han slet sig lö3 från markisen och törde handen till värjfästat. — Förblif då lugn och frukta intet, sade Bois-Dor till honom. Vi äro inga mördare, skall jag säga er. — Och icke heller jag, min herre, svarade dAlvimar, på hvilken den värdighet, markisen visste iakttaga, synbarligen impozerade. Och eftersom jag ser att ni vill ställa er hederns lagar til efterrättelse, skall jag söka rävfärdiga mig. — Ni rättfärdiga er! Huru skall det tillgå? Ni är ju redan öfverbevisad, och de ursäkter, ni har att anföra, föraktar jag!