Dagens Nyheter – 26 oktober 1868, sida 2

— Spar ert förakt åt dem, som under tystnad kunna tåla förolämpningar. Hade Jag gjort det, skulle ni nu icke ha misstänkt mig. Jag har tillbakavisat beskyllningen, och jag tillbakavisar den ännu en gång! — Ahl ni vill neka? — Nej, visst icke! Jag har dödat er bror... eller någon annan! Jag känner icke den man jag aflifvat... eller låtit aflifva. Men hur kan ni veta, hvilka bevekelsegrunder förmått mig till detta mord? Är ni säker om att det icke var en fullt berättigad hämnd jag utöfvade? Hvad är det som hindrar att denna dam, om hvilkens namn ni är okunnig, var min syster? Och slutligen vet ni. om icke, då jag bämrades min familjs ära, det var dess egendom, a en förförare stulna penningar och juveler, jag återtog? — Tig, min herre! Besudla icke min brors minre? — Ni har sjelf tillstått att han ej vår rik? Hvarifrån bade hån då fått det guld och de dyrbara saker, han hade med sig, rär han tydde? Bois-Dor6 kurde bärpå ingenting svara. Hans bror hade, 1 anseende till deras olika åsigter, aldrig velat mottaga af honom den ringaste del at en förmögenhet, som han med skäl ansåg hafva tillkommit genom plundringar och således blifvit röfvad från personer, som tillhörde hans eget parti. Markisen nödgades taga sin tillflykt till det påståendet att hans bror haft rättighet att föra med sig hvad som var hans makas egendom. Detta förnekades af dAlvimar. Bois-Dorå försvarade då Florimond med mycken energi, förklarande honom icke våra i ståvd att begå en stöld. — Ni skall taga i betraktande at er bror var förklädd, svarade spanjoren med ifver; och