Dagens Nyheter – 22 oktober 1868, sida 2

Från en ofrälse fröken har red. haft öjet mottaga följande dräpande uppsats. väsaren skall säkerligen lika mycket som i beundra den skarpsinnighet och qvickjet, hvarmed deri försvaras: Qvinnans politiska rättigheter. Med en viss grad af förundran och så myccet harm, hvaraf ett ädelt qvinnobjerta kan vara näktigt, har man tid efter annan i Dagens Nyheer läst hånande anfall mot qvinnåns tycke för omvexlande — ja till och med fula moder, hvaraf författare i tidftingen dragit den slutsatsen att hon är oduglig till politiska värf. Låtom 0ss vara rättvisa! Dessa vexlande moder äro ej annat än den yttre manifestationen af ett ädelt sträfvande att slutligen finna det skönaste och tjenligaste fättet att kläda sig. Vi erkänna att våra moder äro dumma, fula, ja afskyvärda: men de äro också alla ej annat än försök. Uppriktigt taladt, och utan att afsigtligt vilja stöta Fder, I: skapelsens herrar, nödgas vi göra en anmärkning, bvars sanning är Aräpande i sak, den nemligen, att vi qvinnor åtminstone sjelfva begripa när vi kläda ut oss som tokor och då hellre ändra modet, med fara att åter misslyckas, än envist hålla i med en och samma dumhet. Storbritannien skulle omöjligen hålla ihop, om Lordkanslern aflade sin statsporuk eller Lord Mayorn ej bespisade sina gäster med skölpaddsoppa. Ett konungarike skulle falla till stoft, om ej kuogen mellanåt visade sig i en slängkappa af purpursammet, religionen försvinna, om ej biskoparne vid högtidliga tillfällen visade sig i nattrockar af guldbrokad och om icke prestkandidaterna vid invigningen inför then Christliga församlingen visade sig klädda i skjorta, ur hvars nedre öppning ett par svärta ben framträda. Landet skulle icke ett ögonblick kunna bevara sin sjelfständighet, om icke officerarne hade någon sorts appendix på axlarne, och med Rättvisan skulle det stå illa till, om ej domaren, iklädd svärd med perlemofäste, uppträdde beväpnad utan annan synlig nytta än den, att han, så vida svärdet slirgrar sig mellan benen, kan, som en äkta Spartan, falla på sitt eget vapen. örnekom ej att allt detta är en sorts mödegalenskap, som I, våra Herrar, dock, med en pietet utan like, bibehållen, I män behållen envist edra samma dumheter, det helgade otjenliga, det vördnadsbjudande befängda, det anbefaldt obeqväma. I hängen meg stolthet på edra bröst bandstumpar med stjernor, under det att vi qvinnor behandla stjerrorna som leksaker i en kottiljong och sedan kasta bort dem samt emellanåt ändra våra dumma moder. I män, som ouppbörligt låta luften dallra af edert predikande .om mensklighetens oafbrutna framåtskridande, qvarstån dock videdra befängdheter lika troget som barnen vid de Egyptiska köttgrytorna, under det att vi qvinnor, trotsande klimater och tider, städse söka att finna nya former oca nya uttryck för vårt rika inre. I män hafva under flera århundraden tillskurit olika statsformer, utån: att-den ena blifvit en hårsmån. klokare än den andra... Än har aristokratien hängt som en tillknuten hårpiska ; i nationens nacke eller hierarkien som en bottenlös hårpung — -än har kommuvismen trädt benen för långt utom benkläderna — än har påuperismen gått med knäna ute — och än har den inre. missionen innästlat sig i hvarjer söm. Statsformen har än hängt — som en säck, än har den ,suttit. som ett snörlif — än bar den gått sönder ofvamtill, än nedantill. Det märkligaste vid alla dessa. försök har dock varit att I män aldrig. frånträdt Edra odrägliga påhitt, förr än de gått sönder i alla sömmar, och menskligheten. under en revolution visat sig, i hela. sin nakenhet. Då först, just i samma moment, då faran att tappa bufvudet varit som närmast, han I ändtligen .hittat på något nytt, fått en s. k. id6. I sanning! hvarken Edra moder oller er Politik synes förråda någon synnerlig uppfinningsgåfva:; Helt anzorlunda skulle det sett ut, om qvinnan fått styra. Verlden hade då genom hennes energi på tjugu år hunnit kassera dumheter som, vårdade af Edra bänder, behöft två hundrade för att befinnas obrukbara. Det fin nes verkligen icke ett skarpare bevis på at! verlden ännu i millioner år måste ega bestånd än det att dess öden blifvit lemnade i Edra I händer; hvilka just äro danade ätt bidraga til den l!änasamma ntvecklingen elar gam I så