Dagens Nyheter – 22 oktober 1868, sida 2

een DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (ufvorsättning af PEHR EDVIN STENFELT.) j (Forts. fr. föreg. n:r) — Båda vapnen, skref Lucilio, äro anbragta ofvanför porten till borggården. Fråga gossen, om han ej gaf akt på dem, då han kom hit. — Huru skulle han ha kunnat se dem? utbrast Adamas, som läste Lucilios ord på samma gång som markisen sjelf. Murarne, som hållit på med att reparera porthvalfvet, hade ju uppfört en ställning, som helt och hållet undanskymde vapnen. — Än i morgse då, fortfor Lucilio att skrifva, när ziguenaren var här? Kunde han se dem? — Ja, svarade Adamas, ställningen har nu blifvit bortflyttad. Men jag tänker på en sak, mäster Jovelin: denne Pilen bör veta något om lille Marios historia, eftersom de färdats tillsammans. — Det tror jag ej, yttrade Mario; vi talade aldrig derom med någon. — Ah! ni språkade väl med Mercede3? skref Lucilio. Förstår Pilen arabiska? — Nej, han förstår endast spanska; men jag talade alltid arabiska med Mercedös. — Och fauno3 inga andra mohrer i detta ziguenarband? — Jo, den blla Pilar, som förstår arabiska, emedan hennes far var en mohr. — Afstå då, skref Lucilio till markisen, från tron på det uuderbara. Pilen harvelat begave sig af om-tändgbeterna. Han kände till en viss grad Marios historia; och här på ortn har ban fått underrättelser om er samt hört förtäljas att er bror för tio år sedamförsvunnit. Han har stulit sigillet och igenkänt vapnet j j å