Dagens Nyheter – 22 oktober 1868, sida 2

vare, i mån af behof, kunde ombesörjast)? — mir arfvodet för dylika extra göromål sålunda ;ndast skulle afse aflönandet af dessa tjenstemedhjelpare — -hyilka med hopp om framida befordran gerna skulle åtmöjas med en ringare prsättning — så kunde -halfparten af detta arfvode rauska väl antingen rent af efterskänkas till jordpgaren (d. v. s. taxan nedsättas till hälften), eller ock redovisas till kronan och falla statsverket till godo jemte den inkomst, som genom försäljning af de hvart femte år utkommande häradskartorna inflöte. — Enligt ins:s tanke borde dessa tjenstemin kunna blifva, hvar inom sitt distrikt, ett fac totum uti ingeniörsväg och, genom den noggranna kännedom de egde tillfälle att inhemta om landets såväl natursom ekonomiska förhållanden, äfven fylla de nu kringresande agronomernas plats, heldst I som en planmissig afvägning af hela landet af dessa tjenstemin (häradslandtmitarne) borde ombesörjas. Det ärlikvälgifvet, att denna vidsträckta och mångsidiga verksamhet kräfver en något grundligare examenskurs, tin som under nuvarande förhållanden ir erforderlig: — mer matematik, mer agronomi och kemi och dertill ett alldeles nytt ämne, astronomi. — : Insändaren afslutade sitt förslag med följande ord: — Då ins. vid behandlingen af den statistiska frågan, som onekligen är en af-dagens vigtigaste, framställt nödvändigheten af att med mera: kraft bedrifva det ekonomiska karteverket; så har han i sjelfva verket ingenting annat gjort än niärmare sökt utveckla den genomgående tanke, som ligger till grund ej mindre för Landtbruksakademiens än äfven chefens för det statistiska embetsverket framställningar i frågan, nemligen den: att kunskapen om den odlade jordens areal utgör den enda säkra grunden för en tillfredställande jordbruksstatistik; — men då han iäfven i sammanhang dermed sökt visa, att nämnde karteverks natur med nödvändighet kräfver landtmäterikårens återbriungande till dess ursprungliga, ekonomiskt-statistiska, bestämmelse; så har han visserligen dermed berört en framtidsfråga, hvars fullständiga lösning den nuvarande generationen troligen icke upplefver. Det ir emellertid lika nödvändigt att icke för en framtidsfråga glömma hvad ögonblicket fordrar, som det är riktigt att ej låta stundens bestyr undanskymma framtidens kraf. Ej fullt sju år hafva förflutit, sedan ofvanstående skrefs — och landtmäterikårens omorganisation, som då förekom mången endast såsom en aflägsen framtidsfråga, har likväl genom omständigheternas makt nu blifvit en af dagens brännande. Laga skiftesverket har med ovintad hastighet nalkats sin fullbordan och landtmäterikårens medlemmar, hvars pluralitet inom de särskilda provins-landtmäteriföreningarne för få år sedan vanligen motsatte sig de gång efter annan derinom uppdykande förslagen om inrättande af landtmäteridistrikter samt kårens förseende med bestämdt arbete och fast lön, hafva nyligen vid Sveriges landtmäteriförenings sednaste möte med sillspord enighet förklarat sig för ett dylikt förslag — en enighet, som bättre in något annat bevisar att denna fråga verkligen är, hvad hon också blifvit kallad: en lifsfråga för landtmäterikåren, — Då de uttalanden i frågan hvilka på detta möte vunno föreningens bifall, i A allt hufvudsakligt öfverensstämma med ofvanberörda, i Nya Dagligt Allehanda insända förslag och då detta på sin tid af Aftonbladet blef underkastadt en kritik5), hvilken i lika mån måste drabba hvarje förI slag, som är bygdt på enahanda grunder; torde å tiden ej anses olämpligt vald att med några ord I hemöta nilmnde kritik, — dock med förbigående af allt, som Å. B, yttrade angående, hvilkendera — Landtbruksakademien, eller Statistiska byrån — företrädesvis borde blifva ledare eller medelpunkt för hela det jordbruksstatistiska arbetet, —— en ÅF sak som för landtmiterifrågan har en blott sekun3 där vigt. De betänkligheter mot förslaget i administrativt afseende, hvilka föresväfvat A. B., torde icke eller på frågans nirvarande ståndpunkt vara af någon betydenhet, då det är att förvänta, att en ger omgripande: on staltning af landtmäteriväsen det i alla fall förestår. (Forts.) 4) Aftonbladet anmärkte vid denna del af förslaget, at! det innebure, att de privata förrättningarne, till mehn för deras noggranna utförande, skulle till medhjelparne 4af ståss elter af dem bestridas. — Detta är naturligtvis SM icke meningen. Författningarne utstaka mycket noga å gränserna för medhjelparnes verksamhet vid förrätt. vingarne, för hvilkas noggranna och formenliga behandliog principalen på samma sätt, som förut, skulle blifva Å ansvarig. 5) Den 15 Maj 1862.