Dagens Nyheter – 21 oktober 1868, sida 2

000-tals alnar af Bryggaregatan, ifrån Lilla lunklägersgatan åt Clara sjö. Hvad man åtminstone kunde hatva rättighet ordra, vore att denna mycket begagnade komnunikationsled grusades och gjordes farbar, till ess bättre tider inträffade. I sammanhang härmed är det oss ett nöje tt nämna, det på enskild bekostnad en ny gata Nlifvit öppnad mellan Gamla Kungsholmsbrogatan ck nu nämnda nedra del af Bryggaregatan. Red. begagnar tillfället, då frågan om satuläggning sålunda åter kommit på tal, utt erinra att den vid stadsfullmäktiges sednaste sammanträden tillvägabragta besparingen i stadsutgifter under nästa år hufvudI sakligen bereddes genom en stor nedsättning i det föreslagna anslaget till gators omläggning. Man har hört en och annan mycket prisa hrr stadsfullmäktige för denna Dpesparing. Fullkomligt gillande att stadsfullmäktige spara när onödiga utgifter föreslås, tillåta vi oss anmärka, att åtgärden att nedsätta gatuläggningsanslaget icke inne; fattar någon besparing alls, utan blott ett I uppskof med utgifter. Stockholms innevånare kunna ju ej i evighet gå på dåligt stensatta gator eller på ieke stensatta gatudelar, sådana som den här ofvan omförmälda. Kostnaden för omläggning af de gator, som nästa år icke blifva bearbetade, måste uppföras i budgeten för ett annat år. Under tiden slites mera skodon, mera åkdon, mera hästskor, än om gatuförbättringen hade förr skett. Hufvudstaden vinner således alldeles ingenting, utan förlorar på det der uppskofvet. (Det faller af sig sjelft, att om, såsom hr J. Koch förmenat, gatuläggningen kan verkställas för billigare pris än nu sker, så bör det ock göras; men detta är en sak för sig.) Med all aktning för den goda viljan hos de herrar stadsfullmäktige, som hafva sinne för indragningar och hvilkas syftning är i högsta måtto lofvärd, måste man dock önska, att de hvar för sig eller samfält företoge en, grundlig undersökning om sättet att återställa jemnvigten i budgeten, antingen genom att större inkomster förskaffas staden eller att sådana utgifter, som lämpligen kunna sparas, icke blott för det närvarande, utan äfven i framtiden, undvikas, eller ock genom såväl det ena som det andra medlet. Att öka inkomsterna torde vara möjligt genom uppbördens fördelning på flera terminer; ty om de 30,000 skattskyldige, som nu, dels af verklig oförmåga, dels af tredska och med stöd af ropet om höga skatter, som trycka den fattige, icke betala några skatter alls, men ändock draga nytta af gator, af gatulysning, af folkskolor, af fattighusen, — om desse finge sin betalningsskyldighet fördelad på 3 eller 4 terminer, så att de icke hade att betala mera än 50 öre 3 1 rdr hvardera gången, så skulle det väl blifva svårt för dem att erhålla något fattigdomsbevis, hvarmed många nu befria sig från allt deltagande i stadens utgifter, sålunda i viss mån lefvande på andras bekostnad. Vidare är det tänkbart att genom förändringar i stadens förvaltningsmaskineri, indragning af tjenster inom magistraten (der en del rådmän m. fl. nu hafva det alltför beqvämt) o. s. v. besparingar skulle kunna för framtiden åstadkommas. Vidare skulle ett ytterligare och betydligt indragande af krogar samt höjande af bränvinsafsättningsberäkningen minska supan det, som leder till fängelsernas, arbetshusens och fattighusens öfverfyllande. Och slutligen skulle frigifvande af och uppmuntran åt handeln med varm mat bi draga att beröfva krogarne deras kunder samt följaktligen medelbarligen till ytterli gare besparingar å polis-, fattigvårdsoch I sundhetsstaterna. Stadsfullmäktige, som verkåde för sådan ändamål, skulle derigenom göra sig hög förtjente af samhället. l I Dagens Nyheter för sistlidne måndag lem: LJ mm mt rna hd et (AA Fr 0