Dagens Nyheter – 21 oktober 1868, sida 2

— Och hvarför det? — Naturligtvis, herr markis, bör jag, då jag talar till denne förrädare, taga på mig en förrädisk min? — Nej, Adamas; ty för att tro honom vara den sannskyldige skurken, måste vi närmare ha pröfvat saken, och det är just till denna närmare .pröfning vi nu ämna skrida. I detta ögonblick knackade Clindor på dörren. Han kom med en helsning från herr de Vil lareal, att denne ej mådde riktigt bra, och att han derför ville stanna i sitt ram. oo Så mycket bättre, yttrade markisen till Adamas, jag får då lof att sjelf besöka honom. Sedan skola vii lugn öfrerväga de skäl, som tala för och emot honom. — Ni får ej gå ensam, herr markis, sade Adamas. Hvem vet, om iate. denna sjukdom är låtsad, och huruvida. ej. den skälmen, varnad af sitt eget samvete, lägger ut någon snara för er? a — Du resonnerar illa, Adamas, Äfven om han dödat min stackårs bror, kän man taga för afgjordt att har aldrig känt hans namn, eftersom han utan oro vistas under mitt tak. — Men se då på dolken, min käre husbonde! Ni har ännu icke tagit detta bevis i betraktande... — Ack! utbrast Bois-Dorå, tror du att jag skulle kunna göra det, utan att förlora min kallblodighet? Lucilio rådda markisen att besöka sin gäst, innan alltför mycket blifvit uppdagadt; annars skulle det måhända bli honom omöjligt att hålla sig lugn, och sålunda kunde tilläfventyrs hans misstankar i otid röjas. Adamas lät markisen gå; men han smög sig efter honom ända till spanjorens dörr. oo DAlvimar var verkligen sjuk. Han led af en mycket häftig migrän, som alltid kom på