Dagens Nyheter – 21 oktober 1868, sida 2

honom,. då han blifvit uppretad, hvilket denra dag händt honom flera gånger. Han tackade markisen för hans artighet och bad honom ej sysselsätta sig med honom. Han behöfde endast hvila och ro till följande dagen. Innan Bois-Dor aflägsnade sig, ålade han Bellinda att noga tillse, det hans gäst ingenting saknade. Vid detta besök begagnade han äfven tillfället att nogare betrakta den gamle Sancho, på hvilken han förut icke fästat någon uppmärksamhet. ång, mager och blek, men knotig och starkt byggd, satt f. d. svinaherden uti en fönsternisch, läsande så godt han kunde i skymningen en gudlig bok, från hvilken han aldrig ville skiljas, och hvars innehåll han ej förstod. Att frammumla de i denna bok förekommande bönerna sämt derunder högt läsa sitt Pater noster — detta var hans hufvudsakliga sysselsättning och, som det tycktes, hans enda nöje. Bois-Dorå blickade förstulet än på husbonden, hvilken låg utsträckt i sin säng och såg nedslagen ut, än på den lugne, sträfve och fromme betjenten, hvilkens munkprofil aftecknade sig mot fönsterrutan. — De so minsann icke ut som stråtröfvare, tänkte han. Hvad tusan! denne unge, spenslige herre har ju ett par milda ögon, som väl skulle anstå en mamsell! Det är sannt att, då han i går förtörnades på mohrinnan, var ej hans. min så välvillig som nu. Men denne åldrige vapendragare med kapucinerskägg, hvilken -läser i sin bok med så mycken andakt; hvad skall man tro om honom? Det är sannt att ingen har en så slående likhet med en hederlig karl som en skurk, den der väl förstår sitt yrke. Emellertid märker jag att min skarpsynthet här icke är tillräcklig. Man måste hålla sig endast till fakta. Han återvände till det rum, som af Adamas