Dagens Nyheter – 17 oktober 1868, sida 3

dansös vid Drury Lane Teatern, som i en pjes bas gagnade en trikå med olika färgade ben, ett farligt utslag på Högra foten, der hon hade en högröd strumpa, under det att den andra foten förblef fullkomligt frisk. Ett annat fall anföres, då utslaget hade antagit samma form och riktning, som de högröda ränderna i strumpan. Frågan ir allvarsam nog; Times egnar henne en till och med ledande artikel. Denna är visserligen humoristiskt skrifven, men humorn är lyckad och stundom rätt bitter. Vår unga generation, skrifver det stora köpmansladet, klagar stundom öfver tidens prosa, att man kan resa och gå till sängs obeväpnad, att Efventyr på landsvigarne höra till de största sällsyntheter, att till och med i England duellen kommit ur modet, hvarigenom romantiskt ungt folk är nödsakadt att söka sig äfventyr utom landet, på Schweiz glacierer eller i koloniernas vildmarker. Detta är nu visserligen sannt. Men vår moderna civilisation erbjuder riklig ersättning för de öfverklagade bristerna. Man kan ju nu med största lätthet flyga i luften med en ångbåt, fara ned i en djup afgrund med ett bantåg, man kan hvarje ögonblick bestå en strid med giftblandare, hvilka uppträda under oförargliga specerihandlares skepnad; kort och godt, det finnes ännu äfventyr nog här i lifvet, så att man behöfrer alls icke tillgripa det sista medlet, sjelfmordet. Och detta så mycket mindre sedan de mest oförargliga ledsagare på vår stråt, nemligen strumporna, förvandlat sig i lömska fiender. Af giftet finns det än i dag, liksom fordom, nog här uti verlden, och slutligen skall det nog varda uppenbart, att Dejanira har varit utsatt för det svartaste förtal och att Nessus-skjortan varit förgiftad genom en kemisk proces, som firgaren låtit den undergå. En som gör i heliga fröm. Förnågon tid sedan gick cen herre vid namn Hartmann omkring i de katolska stadsdelarna i Baltimore och hjöd ut ett slags blomsterfrön, gom, enligt uppgift, voro signade af påfven och skulle frambringa utomordentligt sköna blommor. Många voro enfaldiga nog och köpte; huru förvånade blefro de emellertid icke då de uppkomna plantorna vuxo till och visade sig vara vanlig hvitkål. En vacker dag visade sig åter fröhandlaren i Baltimore, men denna gång uppträdde han såsom insamlare för ett katolskt institut. En fru hade redan gifvit honom ett ansenligt bidrag och gick i sin trositver med honom till en grannfru, på det ifven denna skulle lemna sitt offer till det goda ändamålet. Men hon igenkinde i kollektören genast den man, som hade narrat henne att köpa kålfrö och lät utan vidare omständigheter hikta honom. Tyfoner I de indiska och kinesiska farvattnen. I ett bref från Shanghae till Aftenbladet skrifres: För 10 å 12 dagar sedan hemsöktes vi af en tyfen eller cyclon, som var mycket intressant att observera från land, men Gud nåde dem, som voro på sjön. Hiär kommo och komma in fartyg utan master, och vrak finnas längs kusten på en sträcka af hundratals mil. Bäftiga vindstötar (squvalls) inträffa understundom. Såsom förelöpare ser man vanligen på morgonen ett litet rödgult moln på himlen, som blir qvarstående till eftermiddagen omkring kl. 5, då en orkanlik storm bryter utan att man vet hvarifrån, med en ofantlig hastighet och så plötsligt, att man icke kan göra sig en föreställning derom. Himlen blir i ett ögonblick kolsvart och regnet strömmar ned. Vi hade i går eftermiddag åter en liten tyfon, men den var ett intet mot den, vi hade för omkring 6 veckor sedan, och hvilken, eget nog, i hög grad hemsökte alla engelska myndigheter. Hos öfverdomaren bortslets verandan, hos konsuln öfver halfva tzket samt en massa träd, hos presten en parkmur och slutligen blefvo en magistratspersons hästar och vagn framblåsta längs gatan, såsom hade de varit af papper. Lugnande. In passagerare som icke förr hade I at sjölifvets faror, men hyste stor farhåga för dem, for på ångbåt från Stockholm till en stad vid Mälaren. — Har det gått många förlorade på den här vägen? frågade han kaptenen. — Nej bevars; visst har det händt ett par gånger att passagerare fallit i sjön, men man har alltid fått reda på dem efter några dagar.