Dagens Nyheter – 17 oktober 1868, sida 2

sitt hjertas dam yppade sina känslor, och huru hon svarade; jag är förvissad om att aldrig något så vältaligt blifvit yttradt uader himmelen, sedan denra jord skapades; och jag skulle önska att jag kunde skrifva lika snabbt som herr Jovelin, för att fästa på papperet herr markisen3 ord i samma ögonblick de uttalaz. — Nej, Adamas, intet ord skall utgå ur min mun, emedan denna är förseglad medeist en od. Jag har svurit att icke förråda min lyckas hemlighet. Allt hvad jag kan säsa dig, min vän, är att du bör pjuta af det närvarande med din hasbonde och äfvenledes med honom hoppas på framtiden! IL Såleder, herr markis, är det afgjordt, och... Adamas blef här afbruten: någon knackade sakta på dörren. — Ah! utbrast trotjenaren, jag förstår, det är den lille gossen, som vill säga er god afton. Aflägsna dig, min vär, fortfor han; sedau får du träffa hans nåd, som för tillfället är upptagen. — Ja, ja, Adamas, må han komma tilibaka! Barn behaga mig särdeles. Jag vet ej, hura det kommer sig, men tanken på fadersglädjen har vaknat i min hjerna... Nej, nej! jag är icke mera denno gamle uvgkarl, som ville gifta sig hastigt, för att göra ett slut på sin lefnads:komedi. Jag är en ung man, Adamas, ja, en ung älskare, en ljaslockig sven, på mia ära, dömd att bevisa sin trohet gevom måuga prof, att sucka och skrifva verser, med ett ord att, lidande alla qval och rjutande all sällbet, som åtfölja hoppet, afbida den stund, då hans herrskarinna skänker houvom sin hand för evigt. — Om jag rätt fattar era ord, återtog Adamas, misstror den svartsjuka gudinran min hu.bondes något flyktiga sinne och fordrar att han skall afstå fråa allt hvad kärleksäfventyr heter?