Dagens Nyheter – 17 oktober 1868, sida 2

Harl Johans skola i Petersburg. Handelstidningens resande korrespond. lemnar från sitt besök i Petersburg förliden sommar följande intressanta underrättelser om tillkomsten af den svenska skolan i Petersburg: Specielt af intresee är att känna huru den ännu s.k. Karl Johans skola i Katarina svenska församling kom till stånd, hvilken berättelse jag återgifver utan att dock dervid nämna några namn, alldenstund detta möjligen skulle kunna tydas såsom mindre grannlaga. Bland kejsar Alexander TI:stes gunstlingar var äfven en minister Nn, hvil genom sitt lättsinne och öfverdådiga lefnadssätt bortslösade stora sunnmor, hvilka of monarken betaltes. Men det började att gå för långt; N. drog alltför stora vexlar på sin välgörares godhet och denne tröttnade vid det stindiga slöseriet. För att ej alldeles öfverlemna N. åt sitt öde, lit han en dag tillställa honom en bok, deruti hvarje blad var en hundrarubelsnot. Utanpå ttod på permen skrifvet: första delen. N., trogen sin vana, var ej sen att förstöra beloppet och skref sedan till monarken med anhållan om att enmt få andra delen. Han erhöll den, men tillika med påskrift: Andra och sista delen. Sedan äfven denna gumma blifvit bortselösad och ej vidare stod till att få från högre ort, började N. attutfärda skuldförbindelser, hvilka en tid gingo som värdepapper hos vissa bankirer, som kände det intima förhållande, hvari gunstlingen stod. Men papperen sjönko, förtroendet försvann, så att slutligen såldes N—ns skuldförbindelser till en kopek pr rubel. En då i Petersburg vistande svensk, L—e, köpte en dag dylika skuldsedlar till ett ansenligt belopp och begaf sig derefter upp till svenske ministern excellensen Löwenhjelm, med anhållan om hans hjelp att utfå summan af kejsaren, framstillande sin sal som särdeles behjertansväird. L. lofrvade att göra hvad han kunde, och med det stora anseende han åtnjöt hos Alexander den 1:ste, lyckades det honom genomdrifva att kejsaren inlöste de presenterade vexlarne. Exc. L. lät kalla mannen i fråga och öfverlemnade honom beloppet, dock med den reservation, att han hädanefter hade intet att vänta, em han inliät sig uti vidare transaktioner med den nu fallne gunstlingen. Ifrån att ha egt intet blef L—e nu en rik man, och, för att visa sin tacksamhet för excellensen Löwenhjelm, kom han en dag upp till denne och anhöll om att få såsom dusör öfverlemna 10,000 rubel för det besvär excellensen haft med penningarnes utfående, IL. svarade dock att han endast gjort gin skyldighet såsom minister och att han alltid är redo atttjena sina landsmän. Men, tillade L., gom alltför väl kände att nämnde landsman var en gom ej förstod att hushålla: jag vill ej heller återge eder penningarne, utan behåller dem för att användas till ett godt ändamål. Härmed förklarade L—e sig belåten, och kapitalet bortsat