Dagens Nyheter – 12 oktober 1868, sida 3

Också en presentation. En person blef för någon tid sedan bjuden på begrafning i en familj, der han förut endast varit personligen bekant med den aflidne. Efter att ha blifvit presenterad för den sörjande modren, ämnade han just att utgjuta sig i några allmänna, beklagande fraser, då trenne djupt sorgklidda ungherrar inträdde i rummet. Den kondolerande steg upp och bugade sig något främmande, då i detsamma hans öra möttes af följande originela presentation: Ursiäkta goa herrn, det der ä likets bröder! Gisten kände en kall rysning utefter ryggraden, men helsade ännu en gång artigt på de nypresenterade död-dansarne. lm som tar saken kallt, En ikta man — berättar Le Gaulois — som brukar komma hem fram på morgnarne, kom en natt hem längt tidigare än vanligt. Han stannade förvånad i tamburen, då han från de inre rummen hörde en röst, som sjöng variationer öfver en bekänt kärlekssång, men ; ännu mer fistes hans uppmirksamhet af en vacker ljusgrå öfverrock, som hängde i tamburen och icke tillhörde honom. Vår man kunde icke motstå lusten att sticka handen i en af fickorna för att derigenom möjligtvis erfara, hvem rockens egare var, och han fick då fingrarne i en bundt baknotor till ett belopp af 100,000 frank. Som skick och bruk är, när en filtherre befinner sig i fiendeland, bemiäktigade han sig bytet,slade i stället i fickan sitt kort, hvarpå han skref: Du bör icke vinta