Dagens Nyheter – 10 oktober 1868, sida 2

klockan åtta å nio på aftnarne åt man i slottet Briantes, oeh man såg utan uppehåll rök uppstiga ur en eller annan skorsten, hvilket vittnade om att anrättningar tillagades. Också samlades från alla håll hungriga menniskor, som tiggde föda, och hvilkas begäran aldrig vägrades. De fingo mat och slogo sig ned att äta på gräsvallen utanför byggnaden, bildande således det femte matlaget. Oaktadt denna stora gästfrihet och denna talrika personal, som icke alls öfverensstämde med godsets litenhet, räckte markisens inkomster väl till, och han hade ändå penningar öfver, så att han kunde tillfredsställa sina oskyldiga nycker. Han blef aldrig bestulen, ehuru han ej brydde sig om att föra några räkenskaper; Adamas och Bellinda hatade hvarandra, hvarför de också ej underläto att ha på hvarann ett vaksamt öga; och ehuru Bellinda ingalunda vår den som afstod från hvad hon utan risk kunde komma åt, nödgades hon förneka sig mycket, som hon gerna skulle ha velat taga, af fruktan för att genom någon oförsigtighet väcka fiendens misstankar. Rikligen aflönad och alltid präktigt klädd på slottsherrens bekostnad — ty han ville icke förmärka någon brist hos sin omgifning — håde hon visst ingen anledning att vara oärlig; men icke desto mindre beklagade hon sig, emedan hon hörde till dessa menniskor, som sätta större värde på ett stulet öre än på en genom arbete förvärivad riksdaler. ooooHvad Adamas angår, kan man visserligen icke säga att han var redligheten sjelf (han hade ju deltagit i kriget och lärt sig finna behag i plundringar); mer han tyckte så mycket om sin husbonde att, om han, som innehade en förtroendepost, skulle ha gjort indragningar på slottets underhafvandes bekostnad, detta säker