Dagens Nyheter – 9 oktober 1868, sida 2

sakens sammanhang; det skall skingra ert svårmod. — Jag skall göra, såsom du begär, min käre Adamas. Det var år femtonhundra.,.. Nåja, år och dag betyda ju föga. — Ja visst, ja visst, herr markis, att veta tiden tjenar till intet. — Min lille käre Florimond var ledsen och bedröfvad, för det han icko fick gå ut; och jag vågade ej låta honom visa sig ute, emedan han riskerade att falla offer för någon bland dessa kringstrykande skaror: af alla partier, som utan barmhertighet dödade en och hvar, som de icke räknade såsom vän. Jag eriarade mig en leksak, som frestat mig sjelf mycket, då jag var i barnaåren. 4Jag hade sett på slottet Sarzay åtskilliga uppstoppade djur, med hvilka familjon Barbarcois barn lekte. Herrarie, af Barbangoia, som hade egt Sarzay i mårga herrans år, under hvilka godset gått i arf från far till son, voro upptända af den största förbittring mot de stackars kalvinisterna; och på den tid, hvarom jag talar, befunno de sig i Issoudun, der de läto hänga och bränna alla och allt, som de kunde komma åt. Under deras frånvaro var slottet Sarzay icke syonerligen väl bevakadt. Som befolkningen i den kringliggande nejden i allmärhet var tillgifvon katolikeroa och herr dö la Chåtre, bryddo man sig nästan icke alls om mig, som var alltför ensam och alltför fattig, för att kunna företsga någonting. Jag fick ett infall att under någon förevändning skaffa mig isträde i slottet, för att der på ett eller annat sätt tillegna mig leksakerna, hvilka jag hoppades att någon af tjenarbe ekulle vara böjd för att sälja ät mig. Jog lydde mitt hugskott och begat mig helt dri:tigt till Sarzay, der jag sade mig vara skickad af min far. Jag bad att få tala med