Dagens Nyheter – 9 oktober 1868, sida 2

Innan stadsfullmäktige åtskiljdes, väcktes fölända motioner: af hr von Francken om anordvardet af en iljumination i hufvudstaden på ! (50:de årsdagen at Carl XII:s död, den 30 instundande november, och af hr Grafström om ordnandet af kajbyggnaderna vid Rosenbad och Holgeandsholmen samt om en ny bro, som borde förena rämnde platser. Beogge dessa motioner bordlades. Bikedagemannemn Erik Ersson har genom sitt goda hufvud och sin rika förslagenhet, hvarigenom han förvärfvade sig stort inflytande hos sina ståndsbröder, beredt sig ett namn i de svenska riksdagarnes historia, säger GeflePosten. Sedan den ryktbare riksdagsmannen Longbergs tid har läuvets bondestånd icke egt att uppvisa någon riksdagsman med Erik Erssons både förmåga och anseende. Han förstod att skickligt leda sina ståudsbröder och vinna dem för sin mening, om han ock måste se igenom fingrarne med deras svagheter och tolerera deras fördomar. Så väl under de forna ståndsriksdagarne, der ban ibland sitt stånds representanter intog en framstående plats i de första lederna, som ock efter det nya riksdagsskickets nförande, då han bibehöll sitt inflytande oförändradt, gällde bans rö:t mycket vid öfverlöggningarne. Vid hvarje möte kallad till ledamot i statsutskottet ådagalade han, det han izom representationen pjort sig bemärkt. Afven regeringen hade fästat sina ögon på honom, då han kallades till ledamot i den unionskomite, som hade sig uppdraget att upprätta förslag till ny unionsakt mellan de förenade rikena (äfvensom i komitåa för reglering af grundskatterna). Sin mening lade han utan tröttande vidlyftighet på ett ledigt språk klart i dagen vid de rådslag, kvari han deltog. Och då han ru afträdt ifrån den politiska arenan, der han med framgång kämpat för de liberala idternas genomförande, kan han göra det i det medvetande, att hafva gagnat sitt fosteriand, varit en heder för sitt stård och uppburit sina kommittenters förtroende på ett sätt, som söker efter en honom vnxen efterträdare.